»Jag vill ha barn med Dig »säger barn­läkaren Axel Höjer (1890–1974) plötsligt till sjuksköterskan Signe Dahl (1896–1988). »Det vill jag också», säger hon. De var i Paris under en vecka i juli 1919 för att studera barnhem, barnsjukhus och hälsovårdsinstitutioner. De hade diskuterat krig och fred, politik och religion. Några år senare vigdes de i rådhuset i Malmö, Signes födelsestad. Personkemin fanns där. De var båda inställda på att förändra världen socialt, men även politiskt. Vid sidan av Alva och Gunnar Myrdal var paret Höjer det mest uppmärksammade »äkta paret« i Sverige under flera decennier i mitten av 1900-talet.
Det är verkligen fascinerande, lärorikt och spännande och inte det minsta långtråkigt att läsa idé- och lärdomshistorikern, med kand och filosofie doktorn Annika Bergs drygt 500 sidor tjocka avhandling, som hon försvarade i Uppsala i maj 2009. Excellent källforskning och kritisk analys.

Axel Höjer utbildade sig till läkare i Stockholm, disputerade på en avhandling om vitamin C, flyttade sedan till Lund där han blev docent. Han siktade på en professur men blev i stället förste stadsläkare i Malmö 1930 där han fram till 1935 gjorde uppmärksammade insatser, bland annat för att stoppa en smittkoppsepidemi genom massvaccination och radiopropaganda. År 1935 utnämndes han till generaldirektör för Medicinalstyrelsen, där han verkade fram till 1952.
Signe Höjer var aktiv i parets gemensamma livsprojekt men dessutom drivande när det gällde frågor om bland annat kvinnors rätt till arbete, fredsrörelsen och familjeplanering. Senare blev hon även biståndsexpert.
Båda makarna kom från gediget borgerliga miljöer men blev socialdemokrater, dock utan att deras livsverk präglades av några partipolitiska övertoner, i varje fall inte Axels. De var noga med att agera utifrån så vetenskapliga och sakliga argument som möjligt. Framför allt ville de framstå som experter. Det kan förklara deras framgång under hela deras långa liv.
Redan på 1920-talet startade de en spädbarnsmottagning (inte utan motstånd) som kom att bli en experimentverkstad i kåkstaden Hagalund i Stockholm. Det blev starten för landets BVC-verksamhet. De använde en begåvad teknik för att lyckas i detta fattiga område: »Rankans arbete att smyga in en liten rot i den fula väggens spricka är litet, men sedan kläder den hela väggen.« Som generaldirektör ledde Axel Höjer det stora folkhälsoprojektet »Den öppna läkarvården i riket« (SOU 1948). Gustav Möller (Social­sveriges skapare, bördig från ett fattigt hem i Malmö) var då socialminister. Målet var hälsocentraler över hela landet, fokus på prevention, fler läkare med fast lön, regionala universitetssjukhus.
Axel Höjer utsattes för en del våldsamma påhopp av kollegor: »Höjer vill skapa en kommuniststat!« Han slogs för att importera 25 judiska läkare under kriget men blev hårt angripen av Läkartidningens redaktör, Gustav Myhrman, och senare även av privatpraktikern Oscar Andersson: »Risk för rikets säkerhet. De kan ha kunskaper om bakteriologisk krigföring.« Höjer tog initiativ till legitimation av sjuksköterskor och till starten av det som kom att bli Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg.
Sextiotvå år gammal avgick Axel
Höjer som generaldirektör, varefter nästa stora del av parets livsverk påbörjades. På uppdrag av WHO byggde de upp en medicinsk högskola i södra Indien som bas för hälsocentraler, barnavård och mödravård. Därefter ansvarade Axel Höjer för att planera hälso- och sjukvården i Ghana på uppdrag av WHO och president Nkrumah i Afrikas första självständiga stat söder om Sahara.
Åttio år gammal reste Axel Höjer runt i det krigshärjade Vietnam och rapporterade om amerikanska krigs­övergrepp. Han blev 84 år gammal. Signe levde ytterligare 14 år men fortsatte skriva böcker med oförminskad energi om bland annat fred och kärnvapen. På ålderns höst blev hon hedersdoktor i Lund, »en särskild glädje för henne som aldrig fått ta studentexamen«.

Hur kan två makar hinna uträtta så mycket som paret Höjer under ett liv? Jag tror de tränats i att tänka stort och fritt redan som barn. De skaffade sig gedigna kunskaper tidigt, bland annat genom många resor till Frankrike och Storbritannien (Signe utbildade sig på London School of Economics and Political Science). Makarna hade en ganska klar vision tidigt av vad de skulle kunna bidra med inom och utanför Sverige. De hade också tillgång till unika nätverk, lärde känna Tage och Aina Erlander och deras nätverk av politiskt intresserade i Lund, och Ingegerd Henschen-Ingvar och hennes nätverk inom det medicinska etablissemanget. I och med att paret 1930 flyttade från det akademiska Lund till Malmö ökade Axel Höjers möjligheter att agera mer fritt och av egen övertygelse. De var båda humanister och övertygade om att en bra hälsa var en funktion av bra förebyggande insatser och en vård för alla i ett samhälle som ville eliminera sociala orättvisor. Axel Höjer definierade sig som socialmedicinare och blev så småningom professor i socialmedicin i Indien.
Så här i backspegeln: Hur mycket har paret Höjer bidragit till det samhälle vi har i dag ?
Den hälso- och sjukvårdsstruktur vi nu har med BVC, MVC, hälsoupplysning, vårdcentraler (Höjer kallade dem hälsocentraler), specialistsjukhus, universitetssjukhus, ökad läkarutbildning, offentliganställda läkare och vård som en medborgerlig rättighet stämmer väl överens med Axel Höjers SOU-rapport om den öppna vården från 1948. Han var övertygad om den förebyggande medicinen som bas för all hälso- och sjukvård inkluderande även regelbundna hälsokontroller och ett hälsokort. Hälsokontrollerna kom aldrig att förverkligas, vilket nog berodde på bristande vetenskapligt underlag, samhällsekonomiska aspekter samt frågan om individens integritet. Men i dagens marknadsorienterade samhälle håller regelbundna hälsokontroller på att bli en kassako för olika aktörer, och allt fler vill frivilligt ha genetisk rådgivning (fosterkontroller, ärftliga sjukdomar) – en fråga som väckte många känslor under eugenikens mörka perioder, men på andra grunder.

Läs denna inspirerande avhandling om du är intresserad av vad två personer kan uträtta under ett långt liv. Medicinhistoriskt intresserade, alla som är intresserade av hälso- och sjukvården som system i dag och i går, den svenska välfärdsstatens utveckling och en läkekonst baserad på medicinsk vetenskap och humaniora.