NRPV, det vill säga Nationella rådet för palliativ vård, gav ut en guide över palliativa enheter år 2008, men då panoramat ändras snabbt, har NRPV nu utkommit med en ny upplaga som speglar förhållandena som de var våren 2010.
Guiden är upplagd med ett 15- tal sidor med sammanfattande text om palliativ vård; därefter följer 165 sidor med beskrivningar av samtliga enheter i landet, enhet för enhet. I re­spektive beskrivning återfinns kontaktuppgifter samt beskrivning av verksamheten, och därmed kan man utläsa om enheten bedriver sluten palliativ vård, ASIH (avancerad sjukvård i hemmet), palliativa konsultteam, palliativ vård i särskilt boende eller annan verksamhet. Vidare framgår ur registret vilka personalkategorier som är verksamma i teamet samt vilken typ av kompetenser man har tillgång till på konsultbasis. Uppgifterna bygger på data som kommuner och landsting själva har lämnat in; NRPV gör ingen egen värdering av enheterna, och således kan man inte alltid utläsa om det rör sig om specialiserad palliativ vård eller basal palliativ vård.

I den sammanfattande texten beskriver man bland annat WHO-definitionen av palliativ vård och andra viktiga begrepp även om man inte alltid uppger vilka källor man lutar sig emot. Till exempel definierar man palliativ medicin som »den medicinska vården som syftar till lindrande vård«, medan den internationella definitionen i länder såsom Storbritannien, där palliativ medicin är en specialitet sedan 1987, betonar att palliativ medicin är både läran om och utövandet av palliativ vård – man betonar alltså även den vetenskapliga delen. I SOU 2000:6 (delbetänkande från kommittén om vård i livets slutskede) definieras palliativ medicin också som ett större begrepp som omfattar vården men även utbildningen, utvecklingen och forskningen.

Registret är ett mycket värdefullt stöd för både personal och beslutsfattare som vill skapa sig en bild av den svenska palliativa vården i dag. Problemet är att verksamheterna ser så olika ut; direkta jämförelser blir svåra. På sidan 17 i guiden finns en sammanfattande tabell över vården som kan leda tanken fel: man jämställer specialiserad ASIH-vård med konsultteam som finns som stöd för bland annat primärvård och sjukhem i speciella frågor. Kolumnen »platser i hemsjukvård« kan således innebära totalansvar via avancerad ASIH med 24-timmars service, men kan också hänsyfta till verksamheter där primärvården sköter en patient och vid behov rådgör med ett konsultteam, företrädesvis under kontorstid. I nästa upplaga skulle guiden vinna på att särskilja mellan ASIH-platser och antal patienter som får konsultstöd vid behov.
Sammanfattningsvis är »Palliativguiden« ambitiöst upplagd och fyller en viktig funktion. Jag hoppas att initiativtagarna inom NRPV fortsätter detta lovvärda arbete även i framtiden, särskilt som Socialstyrelsen inte har något eget register över palliativa enheter.