Döden på en pinne

Under 1900-talet dödade rökning fler än 100 miljoner människor. Stanford-historiken Robert Proctor nagelfar tobaksindustrin. Hans bok »Golden Holocaust« är en lika skrämmande som angelägen läsning för såväl aktiva som passiva rökare.
Redan tidigt visste tobaksbolagens forskare att nikotinfria cigaretter var osäljbara, att filter var verkningslösa, liksom att allt snack om milda, »light-cigaretter« var trams. Man förfinade cigarett-designen för att maximera beroendeframkallandet. Framgången bakom Marlboro var ammoniakbehandling för att lösa ut fritt nikotin, som när den inhaleras snabbt förs arteriellt till receptorerna i hjärnans lustcentrum.
Marlboro designades för kvinnor, men den snygga förpackningen tilltalade tydligen cowboys och machos. Sedan lanserades pastellfärgade light- och ultralight-varianter. Termer som »blend«, »light«, och »flavour« lurade konsumenterna. Nikotin är lika vanebildande som heroin. Men i PR och i domstolar blåljög »Big Tobacco«, och förnekade beroendeaspekten; deras advokater höll emot myndigheternas krav till 1998, då tobaksindustrin gjorde en miljardförlikning med amerikanska staten.
Med reklampengar kontrollerades media. Philip Morris fick företaget Dow Chemical att lägga ner tillverkningen av nikotintuggummi genom bojkott. TV-serien »Mad men«, som handlar om reklambranschen, visar mekanismerna. Men tobaksindustrin tvingades att publicera sina dokument.

Och här en varning: Läsningen av Robert Proctors bok utlöser imperiösa kontraktioner av musculus frontalis, vilken som bekant höjer på ögonbrynen. »Big Tobacco« köpte fnaskande forskare och i »Operation White coat« användes läkare för hälsobudskap. Likt en åklagare bygger författaren systematiskt upp sitt mål och yrkar på dödsstraff. Inte för rökarna, som ju ändå i stor utsträckning självdör, utan för cigarettindustrin genom ett drakoniskt totalförbud.
Även författaren av denna anmälan – annars en principiell motståndare till dödsstraff – inser det berättigade i denna stränga dom, bara av det skälet att »Big Tobacco« mördat och skadat så många människor. Över en halv miljon tobaksrelaterade dödsfall årligen bara i USA. Det handlar om överlagt mord – och industrin tjänade i runda slängar 10 000 dollar per dödsfall.

Men förbud är nog kontraproduktivt. Jämför med andra lukrativa branscher som narkotika, sprit, spel. Tvärtom, förbud skapar svarta marknader med kriminalitet och allt vad det innebär i form av sociala och ekonomiska kostnader.
EU:s öppna gränser begränsar möjligheterna till beskattning. Cigarettsmuggling är redan nu en lysande affär. Upplysning och information i all ära, men som PR-folket på Madison Avenue i New York tidigt insåg så är det inte bara rationella skäl som gäller. Det är en utbredd missuppfattning att skrämselpropaganda är ineffektiv. Även om döden är irrelevant för de yngre kvinnor som i dag röker mest, biter argumentet om att man tappar tänder och blir rynkig och ful.
Australiska högsta domstolen har klubbat igenom drakoniska tobakslagar, direkt riktade mot »Big Tobaccos« känsligaste område, nämligen penningpungen. Kan man inte sälja, får man lägga ner. Sådan är kapitalismen.