Psykiatriska symtom låter sig inte alltid beskrivas i välavgränsade kategorier, och de diagnostiska systemen ger ofta en förenklad bild vilket innebär otillräcklig information för adekvat bedömning och behandlingsplanering. Detta är temat för boken »Komplexa fall inom psykiatrin«, skriven av det äkta paret Eleonor och Göran Rydén, båda psykiatrer. Boken är välbehövlig eftersom den avspeglar diagnostiska överväganden und­er naturalistiska förhållanden och ger en verklig bild av de svårigheter man ofta ställs inför inom psykiatrin.

Boken riktar sig till personal inom psykiatrin men kan med fördel läsas även av andra inom människovårdande yrken. Den lotsar läsaren genom fyra fingerade patientfall som vart och ett illustrerar komplexa och mångfacetterade problem och symtom som inte begränsas till diagnostiska kategorier.
Dessa fallbeskrivningar illu­strerar vanliga orsaker till att behandlingssvar uteblir och missförstånd uppstår. Författarna ger förslag till en strukturerad metod att utforska problemen för att göra en mer problembaserad dia­gnostik som, kompletterad med den gängse kriteriebaserade dia­gnostiken, ger en mer gedigen grund för val av intervention.
Språket är ledigt och flytande, ibland nästan i romanform, vilket höjer läsvärdet. Man får en inblick i vad olika personer tänker och känner, även patient och närstående, vilket gör texten levande och läsvärd också för personer utanför psykiatrin. Dessa personbeskrivningar interfolieras med mer fackinriktad text som tar in det psykiatriska perspektivet i relation till fallen och översätter beskrivningarna till termer och arbetssätt inom gängse psykiatrisk praxis.
Exempelvis illustreras hur en kategorisk diagnos ibland kan vara ett hinder för att utforska vidare och inkludera komorbida tillstånd som kräver en additiv behandling och psykopedagogik.

Ångest och depressionstillstånd, som inte svarar på behandling, kan exempelvis ha en grund i en autismspektrumstörning och behandlingen måste då kompletteras med breda insatser från både psykiatri och socialtjänst. Betydelsen av traumatiska upplevelser betonas i dag mindre än förr, men har ofta en stor betydelse för prognosen. Förmåga att knyta an i en relation är exempelvis viktig för behandlingsutfall och den är beroende av tidigare erfarenheter. Resurser, inte bara problem, bör vävas in i bedömningen. Självmordsperspektivet måste finnas med i all psykiatrisk bedömning och behandling, även om man som behandlare måste se sina begränsningar men ändå hålla den dialogen öppen så att patienten inte tystnar om sina tankar.
När det gäller den föreslagna modellen för bedömning – och skalan för bedömning av komplexitetsgrad – är de sannolikt användbara, men man skulle ha önskat att de tog avstamp lite mer i forskningsrön om prediktiva faktorer. Här får man nöja sig med en uppmaning till författarna att genom en forskningsstudie validera och reliabilitetstesta sina föreslagna skalor.
Boken är läsvärd och kommer sannolikt att berika psykiatrisk personal och även ge avtryck i kliniken i form av mer gedigna, lyhörda bedömningar och behandlingar. Den rekommenderas varmt.


»Komplexa fall inom psykiatrin«
Författare: Eleonore Rydén, Göran Rydén