Att döma av diskussionerna som förekommit i pressen, på nätet, och på arbetsplatser runtom i Sverige, tycks journalisten Maciej Zaremba med sin artikelserie i Dagens Nyheter (DN) ha öppnat en frustrationsventil kring den rådande filosofi som ligger till grund för styrningen av hälso- och sjukvården (HSV) idag, nämligen New Public Management (NPM). Som forskare inom området, gläds vi åt att diskussionen har nått en större publik. Boken ”Patientens pris” kan, om man hårdrar det, liknas vid en grekisk tragedi som beskriver hur tidigare välmenande människor fattar beslut som leder till läkaretikens undergång till förmån för pengarnas dragningskraft.

Boken består av tre delar: Zarembas samlade artiklar (1), läkaren Magnus Linds bidrag med egna tankar om behovet av ett styrsystem för att kontrollera skenande kostnader samtidigt som NPM har lett till nya problem (2) samt statsvetarnas Shirin Ahlbäck Öberg och Sten Widmalm historibeskrivning av NPM i Sverige (3). Genomgående framstår beslutsfattare som naiva i sin förståelse för konsekvenserna av sina beslut.

”Patientens pris” driver tesen att ett oreflekterat och naivt anammande av ett ”management-tänk” från näringslivet och industrin hämmar god vård. Att Zaremba provocerar med sin bok råder det ingen tvekan om. Men hans pensel är nog lite bredare än vad de flesta redan insatta i problematiken skulle våga måla med. Retoriskt sett används knep som väcker känslor snarare än bjuder in till nyanserad reflektion. Kausala samband antyds genom att stycken läggs bredvid varandra. De mest hårresande exemplen på vanvård är företeelser som också uppträtt under tidigare epoker. De flesta källor som används är debattartiklar. En jämförelse mellan Zarembas framställning och Ahlbäck Öbergs och Widmalms utmärkta genomgång av NPM belyser tragedins kärna – behovet av att balansera och nyansera känslor och åsikter med kunskap och fakta.

Det som boken bidrar med är att tydligt definiera de tankar som ligger bakom hur HSV styrs idag. Dessa s k mentala modeller påverkar hur vi tolkar och relaterar till det som sker runtomkring oss. Kanske oavsiktligt har vi nu en förklaringsmodell till det ytliga sätt med vilket ett antal managementmodeller, t ex LEAN, har tolkats inom svensk HSV och som likställts med NPM.  Tittar vi på industrin kan vi se att framgångsrika företag såsom Scania har istället tolkat LEAN på ett sätt som är förvånansvärt likt läkaretikens grund – om något blir fel, stanna upp och åtgärda; om något behövs, se till att det finns nära till hands för användning; tänk långsiktigt och prioritera säkerhet och kvalitet före ekonomin.

Två managementforskare vid Stanford University i USA skriver att management bör lära sig av HSV och arbeta evidensbaserat. Scania har insett att deras framtid ligger i att lära sig av servicesektorn, bl a HSV.  Bör vi inte på ett liknande sätt dra nytta av det förhållningssätt som vi redan har utvecklat inom vården och ta oss an debatten med lite mer logos och empiri parat med  den pathos och ethos som existerar i systemet? De klassiska tragedierna slutar med katarsis. Det återstår att se om den pågående diskussionen leder till en förnyelse och förbättring av management och styrning  av sjukvården bibehållande dess moraliska kapital. Annars riskerar vi att återigen betala naivitetens pris.