Att skriva medicinsk

De flesta av oss kan känna igen den ångest som kommer krypande när vi sitter framför en tom datorskärm och inte vet i vilken ände vi ska börja för att presentera vårt material på ett begripligt och språkligt korrekt sätt. Det kan vara månader eller år av forskning med fina resultat som ska sättas på pränt, men hur?

Tack vare handboken »Att skriva medicinsk vetenskap« finns nu en bra guide för att underlätta den snåriga skrivprocessen för till exempel studenter och doktorander i början av sin karriär. Boken bygger på författarnas egna erfarenheter av vilken typ av praktisk handledning som behövs när man börjar skriva samt på deras gedigna bakgrund som forskare och språkvetare.

Bokens tretton kapitel följer en logisk linje från meningarnas uppbyggnad till styckenas och avsnittens disposition i de inledande kapitlen. Boken är trevligt och lättsamt skriven och full med praktiska tips, vilket gör att den kan läsas från pärm till pärm med stor behållning. Trots detta fungerar den också utmärkt som uppslagsverk; till exempel är kapitlet om vetenskaplig stil avsett att fungera på detta sätt och beskriver vad som kännetecknar vetenskaplig stil och vad som bör undvikas.

Att göra det otydliga tydligt är en av bokens styrkor. I kapitlet »Hela uppsatsens struktur« ger författarna en tydlig och strukturerad genomgång av det vetenskapliga arbetets uppbyggnad. Genom att beskriva vanliga fel som görs vid författandet, lyfter de fram det som annars skulle ha lämnats obesvarat.

Boken innehåller också ett flertal checklistor som underlättar genomgång av den skrivna texten och som samtidigt fungerar som sammanfattning av tidigare kapitel. Genomgående gör författarna flera sammanfattningar och upprepningar i texten, men inte i sådan utsträckning att det upplevs som störande. Det ger snarare möjlighet till repetition.

Förutom att författarna på ett mycket genomtänkt sätt går igenom alla nödvändiga delar från vetenskapligt fynd till färdig publikation, så innehåller boken också andra delar som upplevs som ren bonus. Till exempel finns ett helt kapitel som avhandlar hur man genomför ett systematiskt och konstruktivt opponentskap.

I kapitlet »Att publicera medicinsk vetenskap« tar författarna upp begrepp och ger förklaringar till termer som man måste känna till för att kunna förstå referentgransknings- och publiceringsprocessen,  till ex empel »covering letter«, »original paper« och »impact factor«, bara för att nämna några.

För att ytterligare underlätta skrivprocessen beskrivs grammatiska termer, och exempel ges både på svenska och engelska. Författarna har även samlat de vanligaste fallgroparna när det gäller översättningar till engelska, särskrivandets vara eller icke vara, samt skillnader mellan brittisk och amerikansk engelska.

Sammanfattningsvis är detta en faktaspäckad handbok i det vetenskapliga skrivandets konst. Ämnet hade kunnat vara knastertorrt om inte plats för humor lämnats, som när tips ges om hur man lär sig engelska hjälpverb till melodin av bjällerklang, eller hur man räknar ut om texten man skrivit är lättläst med hjälp av en matematisk formel. Denna bok fyller verkligen sitt syfte och vi vill inget hellre än att utveckla vårt skrivande när vi läser den.