Ur en kirurgs verktygslåda.

Ordet rebell kommer från latinets rebellis med betydelsen »upprorisk«, mer bokstavligt »som på nytt tar till vapen«.

Och tagit till vapen har Erik Erichsen gjort, upprepade gånger. Det är en fascinerande livsresa han beskriver i sin bok »Rebellkirurgen«. Från uppväxten i Danmark, medicinstudier i Köpenhamn, de första åren som läkare i Sverige och efter hand ett flertal uppdrag i både Afrika och Asien blandat med arbete i Sverige. Som framgår i boken ofta i strid med något eller någon, vare sig det är chefer, regler, kollegor eller konventioner. Men hela tiden på patienternas sida.

Boken är effektivt skriven. Språket är kort, distinkt och pregnant. Författaren är tydlig med vad han tänker och anser, och varför han gör det han gör. Kontrasten mellan det beständiga, till exempel vad författaren anser om människor som lyser med lånta fjädrar, och det föränderliga, bäst exemplifierat med de helt olika förutsättningar under vilka sjukvård bedrivs och de livsöden som beskrivs, går genom hela boken och gör att berättelsen aldrig blir tråkig.

»Rebellkirurgen« är också ett exempel på vad grundlig förståelse för och kunskap om principer i kombination med ett högst innovativt sinne kan åstadkomma. Ett exempel på detta är frakturbehandling med cykelekrar och gips, eller hemtillverkade skruvar för extern fixation av frakturer. Principerna är samma som i högresursländer, men elegant anpassade till de förutsättningar som finns i lågresursländer. Begåvat.

Det är förståeligt, men lite irrelevant, med alla jämförelser mellan den sjukvård författaren bedriver i Sverige och Norge respektive i Afrika. Förståeligt med tanke på att författaren i hela sitt yrkesliv har växlat mellan dessa arenor, irrelevant med tanke på att förutsättningar, förväntningar och resultat är så olika att jämförelser bara blir märkliga.

»Rebellkirurgen« är en högst läsvärd bok. Den kan läsas på flera olika sätt: dels som en fascinerande berättelse om en läkargärning utöver det vanliga, men också som en bok att reflektera över. Finns några av svaren på västvärldens upplevda sjukvårdskris i det Erik Erichsen har att berätta?