»Hur kan vi vara moraliska när vi är så irrationella?«

Vad innebär uppdraget för dig?

– Jag är filosof och kommer att syssla med samma typ av frågor som jag har gjort tidigare: moraliskt svåra beslut som måste fattas under stor kunskapsosäkerhet. En ganska vanlig situation inom modern medicin. Det som nu blir annorlunda är att jag kommer att vara europeiskt aktiv.

Vilka är de viktigaste etiska frågorna inom medicinen i dag?

– Det kan vara frågor som uppkommer i samband med nya tekniker inom det reproduktionsmedicinska området, till exempel forskningen kring skapandet av artificiella könsceller. Och så har vi den intressanta frågan som rör »CRISPR/Cas9«, en ny kraftfull teknologi som kan göra förändringar i det mänskliga genomet. Utvecklingen av nya gentekniker är snabb, möjligheter till medicinska ingripanden och förändringar ökar ständigt. Vi har på olika sätt kunnat förhindra att vissa egenskaper förekommer eller att sjukdomar bryter ut. Nytt är att vi nu kan förändra­ våra egenskaper. Det leder till komplicerade moralfrågor, inte minst för att besluten vi eventuellt fattar kan påverka villkoren för kommande generationer.

Vad grundar etiska forskningsrådet sina rekommendationer på?

– Det gäller att leta upp etiska spörsmål som kan uppstå, till exempel vid användning av nya tekniker i behandling av patienter, och kartlägga vilka kunskaper eller kunskapsluckor som finns att grunda besluten på och vilka värderingar som kan komma i konflikt med varandra inför sådana beslut. Ytterst handlar det ju om vilken typ av samhälle vi vill leva i.

Har du något exempel?

– Om man tillämpar »CRISPR/Cas9«-tekniken, och framtida ännu bättre gentekniker, så kan man inte komma ifrån den osäkerhet som ändå finns där. Vi vet till exempel inte riktigt vad som kan hända på epigenetisk nivå. Och det man inte vet, kan man ju inte veta – men det gäller att veta att man inte vet det. Det är en av de absolut viktigaste insikterna att betänka när man tar ställning till nya teknologier.

Hur blev du professor i medicinsk etik?

– Jag började egentligen med matematik, som jag ville ägna mig åt resten av mitt liv. Men för att få en examen behövde man läsa fler ämnen, så jag valde teoretisk filosofi – och blev djupt förälskad. Jag blev professor i teoretisk filosofi och utvecklade bland annat formella modeller för rationellt beslutsfattande. I den forskningen kom jag att samarbeta med psykologer som visade att vi människor är allt annat än rationella i vårt beslutsfattande. Våra emotioner, affekter, känslor och föreställningar triggar våra beslut. Jag blev intresserad av frågan: Hur kan vi vara moraliska när vi är så irrationella? Den konflikten ledde mig in på moralfilosofi, och jag gick över till medicinsk etik 2006. 

På vilket sätt är den frågeställningen aktuell för läkaryrket?  

– Medicinen illustrerar den på ett helt fantastiskt sätt. Läkare tvingas ständigt fatta avgörande beslut, ofta i frågor som berör patienters önskningar och värderingar. Medicinaren har ibland tillgång till nya metoder och teknologier vilkas långsiktiga konsekvenser av naturliga skäl inte är fullt kartlagda. I det läget kan man ta del av de medicinetiska diskussioner och råd som finns för att få stöd i eventuella beslut.