»Vårt arbete bygger faktiskt på nätverk och relationer«

Anna Karlsson, specialistläkare inom geriatrik, arbetar i Närsjukvårdsteamet västra Skaraborg, ett utvecklingsarbete sedan tio år som väckt internationell uppmärksamhet.  

Det här är drömjobbet för dig?

– Medan jag läste till läkare arbetade jag emellanåt på ett äldreboende och upptäckte att jag fick energi av att jobba med äldre. Då handlade det mest om omvårdnad, men jag såg att det här är en eftersatt grupp som behöver få samma kvalitet på sin vård som alla andra medborgare. För min del handlar det mycket om värderingar. Jag såg att det fanns ST i geriatrik här i Lidköping, och någon tipsade om att jag kunde göra min ST i närsjukvårdsteamet. Läkaren som startade närsjukvårdsteamet var geriatriker och hon har handlett mig hela vägen. Nu är jag klar specialist.

Du väckte nyfikenhet på en EU-kongress i Litauen nyligen? 

– Delegaterna ville veta hur Närsjukvårdsteamets arbete skiljer sig från den traditionella sjukvården. Jag fick frågor om hur man lägger upp arbetsrutinerna, vilka kompetenser man ska låta ingå i teamet och så vidare, precis som om det här sättet att arbeta rörde sig om en färdigpaketerad produkt. Så är det ju inte. Vårt arbete bygger faktiskt på nätverk och relationer. Min övertygelse är att man måste jobba med den inre motivationen snarare än att anpassa insatserna till direktiv som kommer upp­ifrån. Man måste låta vårdpersonalen själv utveckla vården.  

Hur gör man det? 

– Man får utgå ifrån teorin och sätta in den i sin kontext. Låta problemen uppstå först för att sedan kunna åtgärda dem. Tänka utanför boxen. Sjukvården i dag är ju designad efter ett behov som vi hade för 20–30 år sedan, då behovet av akut sjukvård var större. Behoven framöver kommer att gälla vård för de kroniskt multisjuka, som kanske lever 10, 15, 20 år med sin sjukdom. Det är inte vården designad för i dag. I vårt team jobbar vi behovsinriktat. 

Hur går det till? 

– Vårt upptagningsområde är sex kommuner, cirka 100 000 invånare. Vi har kapacitet att ha ungefär 30 patienter inskrivna. Det nya är att vi vidtar våra åtgärder utifrån patientens symtom och behov och med hänsyn till hela situationen. Om det är så att patientens hemsituation i förhållande till närstående börjar bli ohållbar, då går vi in och försöker hitta den bästa lösningen för patienten – och vi agerar därefter, i samråd med patienten. För det är alltid fråga om delaktighet. Vi har nu lyckats visa att våra insatser ökar livskvaliteten, samtidigt som arrangemanget sparar resurser för det lokala sjukhuset. Teamet underlättar också för personalen i hemsjukvården och för patientens närstående.

Har er modell för närsjukvård fått spridning i Sverige?

– När vi kunde visa positiva resultat kom grupper från hela Sverige hit för att studera vår modell. I dag finns team liknande vårt i Borås, Alingsås, Halmstad och Ängelholm.   

Hur ska du gå vidare? 

– Som specialist har det öppnats nya vägar för mig. Jag kan utreda patienternas behov och hjälpa dem i den kris som det innebär för dem att ha förlorat sin autonomi. Jag jobbar nu med gruppen multisjuka äldre, där fokus ligger på att upprätthålla patientens livskvalitet så gott det går trots sjukdomen. Men jag vill också forska, för det behövs mer akademisk forskning inom det här området.