Ett finger med i spelet för att förebygga demenssjukdom

Miia Kivipelto, neurolog och professor i klinisk geriatrik, är en av initiativtagarna till ett nytt forskningsinstitut med målsättning att hitta och utveckla metoder för att förhindra eller fördröja demenssjukdomar.

Vad är bakgrunden?

– Vi utgår från resultaten i den så kallade FINGER-studien, som började 2009 i Finland och som jag leder. Studien visar tydligt att förändringar av olika livsstilsfaktorer kan förhindra kognitiv svikt och utvecklingen av demenssjukdomar hos ett antal riskgrupper. När vi publi­cerade våra kohortresultat i en artikel i Lancet 2015 rönte det stor internationell uppmärksamhet. Kolleger i andra länder fick upp ögonen för våra metoder och ville göra likadant. Det blev nästan en rörelse – fantastiskt att se. Då föddes tanken på ett icke-vinstdrivan­de forskningsinstitut för hjärnhälsa som skulle kunna koordinera alla aktiviteter på olika håll. Det kunde förverkligas tack vare en stiftelse skapad av Jonas och Robert af Jochnick, Leif Lundblad och Alzheimerfonden.

Hur kommer ni att arbeta?

– Tanken är att ta fasta på och vidareutveckla rönen från FINGER-studien. Vårt institut finns på Stockholms sjukhem, där jag har fått en så kallad donationsprofessur i klinisk geriatrik, men vi kommer att samarbeta med ledande forskningsinstitutioner i Sverige och i andra länder. Inom ramen för FINGER, som jag leder, håller vi på att skapa en internationell plattform med fokus på förebyggande åtgärder och hjärnhälsa. Samarbetet, som vi har döpt till »World Wide Fingers«, pågår nu i 15 länder, i olika hörn av världen. I alla de här länderna riktas alltså den kliniska forskningen mot exakt samma sak inom ramen för den här studien, med frivilliga deltagare. Vi hoppas att forskningsrönen som kommer fram snabbt ska kunna leda till nya metoder för individ­anpassade behandlingar av personer som löper en förhöjd risk att utveckla demenssjukdomar.

Varför blev din forskningsmetod så populär?

– Det som är annorlunda med FINGER-studien är att vi utvärderar nyttan av en så kallad multidomänintervention, det vill säga ett spektrum av åtgärder: fysisk aktivitet, kostråd, minnes- eller hjärngymnastik, sociala aktiviteter, åtgärder mot vaskulära och metabola riskfaktorer, och så vidare. Jag tror mycket på nyttan av att tackla alla dessa faktorer samtidigt, för uppkoms­ten av Alzheimers sjukdom är ju klart multifaktoriell. Att ta ett samlat grepp på preventionsåtgärder hade redan tillämpats mot såväl diabetes som hjärt–kärlsjukdomar. Men på demensområdet var det här ett nytänkande.  

Din karriär började i Finland?

– Jag disputerade där 2002 och sedan flyttade jag samma år till Stockholm för att göra min postdok. Numera jobbar och bor jag framför allt i Sverige, även om jag förstås har kopplingar kvar till Finland. 

Hur ser en typisk arbetsdag ut i dag?

– Jag har inga typiska arbetsdagar, alla är väldigt olika. Jag leder ju ett par ganska stora studier, FINGER är en av de största, och nu är jag även ett slags fadder för »World Wide Fingers«. Förra året jobbade jag mycket med att initiera studierna i olika länder, det blev mycket resande, till Japan, Kina, Indien … Nu hoppas vi kunna fokusera lite mer på själva forskningen igen: skriva och planera. 

Varför blev du intresserad av just geriatrik?

– Jag trivs väldigt bra att jobba med äldre, så valet kändes naturligt. Den åldrande hjärnan tyckte jag var extra spännande att lära mig om, särskilt om hjärnhälsan och problemet med demens. Jag gillar det här så att säga holistiska perspektivet på vad man kan göra som geriatriker. Att man kan se en helhet och pröva förebyggande insatser mot demens och alzheimer.