Eva Lundin, professor inom patologi och överläkare, har nyligen tilldelats 2020 års pedagogiska pris vid medicinska fakulteten, Umeå universitet.
Blev du överraskad?
– Jätteöverraskad. Och jätteglad. Priset stimulerar mig att engagera mig vidare och försöka entusiasmera studenterna. Som subspecialiserad i gynekologisk patologi arbetar jag med att analysera fall av olika typer av gynekologiska sjukdomar, maligna såväl som benigna. Jag handleder yngre kollegor också, vi träffas två gånger i veckan vid mikroskopet och går igenom komplicerade fall, liksom fall som ska komma upp på ronderna. Mina yngre kollegor/adepter håller därefter oftast ronderna. Det blir en bra kunskapsöverföring på det sättet.
Varför valde du patologin som specialitet?
– Det finns ju inga förebilder åt det hållet i min släkt, så från början tänkte jag att jag skulle arbeta kliniskt som internmedicinare eller allmänläkare. Men under termin 8 på läkarutbildningen i Umeå, i början av 80-talet, började jag och en kurskompis att jobba som amanuenser på patologen, vilket innebar att vi utförde obduktioner och undervisade läkarstudenter, samt började prova på forskning. Efter AT i Luleå (jag har ju mina rötter i Narken/Korpilombolo i Norrbotten) ringde de från patologen och frågade om jag ville vikariera på ett universitetslektorat och slutföra de forskningsprojekt som jag hade påbörjat. Så blev det, och i dag har jag en tjänst som professor/överläkare med kombination av forskning, undervisning och kliniskt arbete. Jag tycker fortfarande att det är väldigt intressant att mikroskopera – för man blir aldrig fullärd i det här jobbet. Varje vecka/månad ser man någonting som man kan klura på: vad kan nu detta vara? Det är stimulerande att i undervisningen få träffa unga människor i början av sitt vuxenliv och karriärval. Utanför mitt kontor har jag en liten skylt där det står: »Det man lär sig med glädje, det glömmer man aldrig«. Pedagogik handlar ju till stor del om att entusiasmera och få alla att känna att de lär sig, liksom att förhoppningsvis kunna förmedla lite »klokskap«.
Glädjeämnen och utmaningar i ditt jobb?
– När jag började var jag den första kvinnliga läkaren inom patologin här i Umeå. I dag har jag ett flertal kvinnliga kollegor, och attityden till patologin har också förändrats: många kontaktar oss och vill bli patologer – fler än vi har plats för, faktiskt. Fantastiskt är det också med den snabba utvecklingen inom immunhistokemi, molekylär patologi och mot digital patologi som gör att vi i dag ser/vet mycket mer och kan ställa säkrare diagnoser. Man uppnår ju aldrig en hundraprocentig biologisk säkerhet, men ambitionen finns i alla fall. Svårast är att få högsta möjliga precision i diagnostiken av alla olika ovarialtumörer, så att det varken blir över- eller underdiagnostik. Att operera bort äggstockar hos unga kvinnor får ju väldigt stora existentiella effekter. Men den snabba IT-utvecklingen gör att vi kan konsultera varandra digitalt inom landet och även internationellt. Det multidisciplinära nära samarbetet med kliniska kollegor avseende patienthandläggning uppskattar jag väldigt mycket.
Vad består pedagogiska priset av?
– Jag får ett diplom i samband med universitetets vårhögtid (nu flyttad till årshögtiden på hösten), och så 50 000 kronor att disponera på bästa sätt. Jag har jobbat mycket med internationella utbyten tidigare – främst med Ecuador, Nicaragua och Indien – och vill nog satsa en del av pengarna på att få till ytterligare ett utbyte med något sydamerikanskt land.
