Det årliga mötet »Kardiovaskulär sjukdom i ett brett perspektiv« har fått en ny sponsor – som absolut ville ha kvar program­kommitténs redan avtackade ordförande Lars Rydén. Foto: Privat

Skulle du inte sluta i programkommittén?

– Så var det tänkt. Jag tog avsked och blev avtackad vid avslutningsmiddagen förra året i tron att detta var det sista mötet i en lång rad. Men så blev det inte, då mötet fick en ny sponsor, Hjärt–lungfonden. De ställde som villkor att jag skulle fortsätta som ordförande minst ett år till. Nästa möte är inplanerat till den 22–23 januari 2021. Det här mötet har kommit att bli ett av de stora utbildningstillfällena för allmänläkare. Patienter med kranskärlssjukdom och diabetes –  i mötets fokus – sköts i stor omfattning av allmänläkare. Det känns rätt att ägna tid och kraft åt att erbjuda den yrkesgruppen bra utbildning.

Vilka ämnen diskuteras vid mötet nästa år?

– Corona kommer förstås upp, på ett eller annat sätt, och så information om moderna behandlings- och utredningsmöjligheter. Utvecklingen har varit snabb vad gäller möjligheten att med kateterburen teknik komma till rätta med hjärtrytmstörningar och hjärtklaffsjukdom. Ny bildteknologi, till exempel hjärt-MR (magnetresonans), kommer att ersätta äldre sätt att dia­gnostisera och funktionsvärdera kranskärlssjukdom. Budskapet vi förmedlar blir att diagnostiken i större omfattning bör baseras på bildundersökning i stället för som tidigare på arbetsprov. Andra föredrag kommer att handla om Hjärt–lungfondens stora satsning SCAPIS, behandling av blodfettstörningar och diabetes och om stroke. En intressant programpunkt kal­las »Från munhålan och hela vägen ner« och handlar bland annat om tarmbakteriers betydelse och samspelet mellan tandlossning och hjärtinfarkt.

Du har även andra engagemang?  

– Jovisst, jag arbetar fortfarande, mest hemifrån just nu. Jag har en senior professur som innebär att jag kan syssla med vad jag upplever som intressant och viktigt, mest forskning och undervisning. Som senior professor får jag dock inte längre vara förste handledare till doktorander – men väl biträdande, just nu till ett par stycken. Enligt nya regler vid Karolinska institutet får man bara vara senior professor i fem år. Vi som inte hade några begränsningar när vi blev seniora professorer undantogs och fick starta en ny femårsperiod – och den löper väl ut snart, antar jag.

Och då slutar du definitivt?

– En gång tänkte jag att jag skulle sluta när jag blev 70, jag har fortsatt lite mer än så. Nu är jag 81 år och tänker ödmjukt be om att få fortsätta ett tag till. Jag kan inte inse meningen med den tidsbegränsning som finns – tycker nog att vi åldersdiskriminerar i det här landet. Det bör ju inte vara antalet levnadsår som är det viktiga, utan vad man producerar. Så länge vi seniorer kan stötta nya doktorander, publicera nya vetenskapliga rön i bra tidskrifter, så länge man inviterar oss att tala litet härs och tvärs i världen och folk rådfrågar oss, har jag svårt att förstå varför man skulle rubriceras som »för gammal«.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Jag har numera mer tid att kommunicera med mina barn och barnbarn. Jag läser mycket, njuter av operaabonnemang och att umgås med en handfull mycket goda vänner, det vill säga: jag hinner med både det ena och det andra och är nöjd med min tillvaro. Vi har ett fint sommarställe på Öland där vi brukar vara på somrarna. Vi ska just flytta från ett stort hus i Sundby­berg till en våning i stan – en stor förändring. Inte fel, även om det inte känns bra i alla avseenden. Det tar tid att plocka med alla grejer man har samlat på sig – alldeles för många.

Lars Rydén

Yrke: Senior professor, kardio­logi.

Ålder: 81 år.

Familj: Hustru, 3 barn, 6 barnbarn.

Bor: Sundbyberg, snart Stockholm.

Aktuell: Fortsätter som ord­förande i programkommittén för »Kardiovaskulär sjukdom i ett brett perspektiv«.