Anders Trönnberg började som flygläkare vid 55 års ålder. Foto: Privat

Anders Trönnberg, specialist i allmänmedicin och flygläkare, är själv aktiv pilot som bland annat gör insatser för Nord­östra Skånes brandsäkerhet.

Hur blev du flygläkare?

– Jag började med flygläkeriet i slutet av min karriär. När jag läste medicin intresserade jag mig för både det ena och det andra, och till slut återstod det bara att bli allmänläkare. Det satsade jag på stenhårt ända från början, det jobbet upptog all min tid. Men så småningom inser man värdet av att få utlopp för det som är spännande i livet, det man inte får missa. Och då blev det detta.

När blev du intresserad av att flyga?

– Min far var privatpraktiserande hjärtläkare, men också militärläkare med majors rang. När jag var tre år och hade kikhosta hade han befogenhet att kommendera fram ett flygplan för att hjälpa mig. På den tiden ansåg man nämligen att man kunde lindra kikhostan genom att låta patienten vistas på hög höjd. Det jag kommer ihåg av denna händelse var att jag såg leksaksbilar och leksakshus på marken under mig, utan att förstå att det var flygandet i sig som gjorde att det blev så. Det berättades att jag var så upphetsad och rädd, skrek och sparkade, så att jag råkade slå sönder flygradion. Pojkdrömmen om att flyga har sedan legat kvar i alla år, men jag började flyga först när jag blev 55, när min hustru gick bort och mitt liv tog en 180-graders­vändning.

Du är aktiv pilot i dag?

– När jag knatade in på flygklubben i Kristianstad var jag beredd att vända i dörren, för samtidigt som jag ville förverkliga pojkdrömmen så var jag precis som de flesta lite rädd för flyg. Men jag blev väl omhändertagen och kunde utbilda mig till pilot för mindre plan. Jag minns första gången jag var uppe och flög ensam – det var den största upplevelsen, nästan lika stort som när man får barn. Jag började flyga mer och mer samtidigt som jag jobbade som allmänläkare, men till slut insåg jag att jag måste välja. Det blev flyget, men jag valde också att utbilda mig till flygläkare.

Hur jobbar en sådan?

– Flygläkaren skriver medi­cinska certifikat till piloter som ska ta eller förnya sina flygcertifikat. Piloter under 40 år som flyger Cessna måste förnya hälsointyget vart femte år, efter 40 år fyllda vartannat år och efter 50-årsdagen varje år. Trafikpiloter måste förnya intygen varje år. Undersökningen består av olika moment enligt ett regelverk. Först ett inledande samtal om livssituation och psykisk status, sedan blodprov, test av syn, hörsel, reflexer, EKG och så vidare. Jag undersöker cirka 60–70 personer per år – jag är pensionär och har trappat ner, i synnerhet nu i coronatider.

Hur ofta flyger du själv?

– Jag har försökt att sluta flyga, men det gick inte. Numera har jag cirka 20 flygtimmar om året, vilket jag tycker är minimum för att behålla bra kompetens. Idealet är att flyga minst en gång varannan vecka. Den övre åldersgränsen för flygning avgör min egen flygläkare. Får jag godkänt på hälso­undersökningen kan jag fortsätta ett år till.

Du gör även samhällsnytta som flygare?

– Vi är tre personer här i Kristianstads flygklubb som arrangerat brandflyget i Nord­östra Skåne, en tjänst som Läns­försäkringar upphandlat från oss. Vi har en rutt som vi följer i uppdraget att spana efter rök eller eld och handleda räddningsstyrkan på marken. Det började i juli 2018, då läget var akut på grund av häftiga skogsbränder här runtomkring. Men i år sätter jag inte upp mig själv på brandflygning utan sitter och arrangerar verksamheten från marken. Med 75 år fyllda tillhör jag en riskgrupp ur corona­synpunkt, så jag vill inte sitta i cockpit med en annan männis­ka på bara en halvmeters avstånd, som det ju blir när man är uppe och brandflyger.