»En seriös forskare skulle inte syssla med detta – sa folk då«

Vad betyder priset för dig? 

– Ett erkännande som gör att forskningsresultaten inom det område som jag har sysslat med under lång tid nu lyfts fram ordentligt. Forskning kring probiotika hade inte haft hög trovärdighet bland forskare när vi började i början av 80-talet, eftersom det är svårt att göra bra vetenskapliga studier när det gäller livsmedel. Först på senare tid har kunskapen och intresset ökat, och diplomet jag har fått är ytterligare ett kvitto på att den här forskningen är seriös och har kliniska tillämpningar.

Hur kom du på idén att arbeta med »goda bakterier«?  

– Som kirurg blev jag och mina kollegor varse att de svårt sjuka patienter som låg på intensivvårdsavdelning med multipel organsvikt – ofta till följd av komplikationer efter kirurgi – visade tecken på sepsis, trots att de hade fått mängder av antibiotika. Då föddes tanken: vi kanske ska ge bakterier i stället för att ta död på dem … Ett unikt samarbete inleddes med Tekniska högskolan i Lund, där det fanns kunskaper om probiotika som medicinska mikrobiologer saknade. Man undersökte hur man kan se bakterier som vänner i stället för fiender. Det blev ett fruktbart möte mellan forskare som vanligtvis inte möts. Jag bidrog med kliniska frågeställningar till den tekniska sidan och fick i gengäld kunskaper om probiotika som jag inte hade fått genom min medicins­ka utbildning. Resultatet blev att probiotika började användas inom intensivvården över hela Sverige och även i vissa andra länder. Användningsområdet har sedan vidgats till en rad besvär relaterade till förändringar i bakterieflora.

Hur blev nytänkandet bemött?

– Forskning kring probiotika ansågs inte vetenskaplig. Det förekom mycket motstånd och skepsis. En seriös forskare skulle inte syssla med detta – sa folk då. Men nu har trenden vänt. När vi började förekom det kanske fyra–fem publikationer per år om probiotika i den vetenskapliga litteraturen. I dag är det mellan 1 000 och 2 000. Intresset för livsmedel har formligen exploderat, och därmed kunskapen. Innan jag gick i pension fick jag hålla en föreläsning om probiotika varje termin på läkarutbildningens termin 4 i Lund.

Forskningen ledde också fram till bioteknikföretaget Probi?

– Jag var med vid bildandet av Probi, som startade med tre anställda i slutet av 80-talet. Jag arbetade som kirurg till vardags men bidrog med medi­cinsk kunskap i det nybildade företaget. Än i dag är jag konsult och rådgivare i Probi, som numera har 50 anställda, inte bara i Sverige. Det är glädjande att ha kunnat bidra till att skapa så många arbetstillfällen.

Hur arbetar du i dag?

– Jag är nu emeritus utan klinisk verksamhet som läkare. Jag är mycket intresserad av undervisning, så för femte terminen är jag ansvarig för ett program med syfte att hjälpa läkare med examen utanför EU som vill skaffa svensk behörighet.

Varför blev du läkare? 

– Jag har alltid varit intresserad av människor. Under gymnasietiden i Kristianstad fanns en stark kristlig gymnasiströrelse och jag var intresserad av kristendomen och kyrkan. Jag tänkte bli präst. Men sedan när jag tog studenten tänkte jag att jag nog kan tjäna medmänniskor­na bättre genom att bli läkare, ett yrke som jag också hade sneglat på. Jag sadlade om, kom in på läkarutbildningen i Lund 1965 efter att ha kompletterat mitt studentbetyg – och det valet har jag inte ångrat.