Målet – att bli en så bra doktor som möjligt för varje patient

Åsa Warnolf, specialist i urologi, har tilldelats Svenska läkare­sällskapets etikpris »Hippokratespriset« 2020.

Varför gick priset just till dig? 

– En kollega till mig skicka­de in en nominering, har jag förstått. När valet föll på mig blev jag överraskad och oerhört glad, framför allt för att Svenska läkaresällskapet ville belöna det vardagliga arbetet med etik i kliniken. Det är inte för att jag har gjort någon särskild insats i jobbet som jag fått priset, utan det gäller ett etiskt förhållningssätt över huvud taget till arbetet i vardagen. Jag försöker att arbeta så att varje patient blir sedd som en människa och kan ge uttryck för sin personliga åsikt. Och så försöker jag arbeta för att själva jobbet ska kännas bra genom vetskapen att vi gör rätt saker, både som kollegor och som läkare.

Hur blev du intresserad av etiska frågor?

– Jag har funderat mycket på människans integritet och autonomi. Det är framför allt det som driver mig att hitta det personliga i varje patient jag har framför mig. Jag frå­gar mig vem den människan är, vad hon kan tänkas vilja. Jag har själv mött vården både som patient och som anhörig, såväl innan jag började läsa till läkare som senare. Och nu när jag väl är läkare så har jag såklart de erfarenheterna med mig. När jag var tonåring blev min pappa sjuk i cancer, och efter att ha varit sjuk i ett år dog han. Erfarenheterna i samband med den händelsen bär jag ju med mig, och jag försöker behålla goda förebilder från den tiden och även senare för att ta efter och försöka göra saker lika bra eller bättre.

Var det då du bestämde dig för att satsa på läkaryrket?

– Jag bestämde mig sent för att bli läkare. Jobbade med annat och studerade humaniora innan jag började läsa medicin. Men till slut ville jag söka mig till en verksamhet där man förväntades att jobba med människor och där man kunde utvecklas vidare genom hela yrkeslivet. Jag gick läkarutbildningen på KI och blev legitimerad 2006. Det har jag absolut inte ångrat.

Varför urologi som specialitet?

– Anatomiterminen på läkar­linjen var helt fascinerande. Jag blev mycket fascinerad av den mänskliga anatomin, vilket bekräftades senare när jag läste kirurgterminen. Det var otroligt häftigt att få insyn i hur kroppen fungerar och ser ut på insidan. Redan då tänkte jag att jag skulle göra någonting kirurgiskt, och så kändes det också viktigt för mig att jobba med cancer. Det var därför jag sökte till urologen som underläkare, och här trivs jag fortfarande.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

– Jag jobbar som urolog. Opererar framför allt patienter med urotelial cancer eller peniscancer. En vanlig vecka är det cystektomi en dag och peniscancerkirurgi en dag. Övrig tid fylls av mottagning, avdelningsarbete, jour, administration samt annan mindre kirurgi.

Hur går du vidare i yrket?

– Disputation är ju ett mål såklart, men det stora målet är nog att jobba på och bli en så bra doktor som möjligt för varje patient. Och en bra medarbetare som försöker fokusera på kliniken och kollegorna – och vardagsarbetet.

När tar du emot priset? 

– Det uppmärksammas i samband med Svenska läkare­sällskapets årshögtid i november. Men prispengarna har jag redan fått. Och så skulle medaljen skickas hem till mig snart.

Mottagaren av Hippokratespriset belönas med 10 000 kronor och Clarence Blomquist-medal­jen i silver. Visste du vem Clarence Blomquist var?

– Faktiskt inte, men det har jag nu fått anledning att ta reda på. Jag har beställt hans bok »Att taga vara på sin broder«, och ska fördjupa mig i den – den verkar spännande.