Musikterapi i rummet där barnen själva får bestämma

Britt Gustafsson, barnläkare och professor inom pediatrisk hematologi och stamcells­transplantation hos barn, föreläser vid ett symposium om musikterapi i kliniken.

Hur fungerar musikterapi? 

– Man kan säga att musikterapi är det som pågår i ett rum som är det enda rummet på sjukhuset där barnet självt får bestämma. Ett cancersjukt barn – ett svårt sjukt barn över huvud taget – är utsatt för väldigt mycket trauma, hur mycket man än försöker att undvika det. Barnen måste gå igenom många integritetskränkande undersökningar, stick och annat obehag. Men i det här speciella rummet är det barnet självt som bestämmer. Inte så att barnet måste spela fiol eller vara bäst på piano, utan musikterapeuten som finns i rummet frågar vad barnet har lust att göra. Barnet kan välja vilket instrument det vill spela på, sjunga, hitta på egna melodier, skapa, lyssna eller måla till musik.

Hur blev du involverad?

– Jag var handledare för musikterapeuten Lena Uggla, som disputerade i maj 2019 på temat musikterapi. Mitt engagemang i ämnet började 2007, då hade jag sedan 20 år till­baka arbetat som överläkare på Huddinge sjukhus med de barn som skulle genomgå stamcellstransplantation. Lena Uggla ringde upp mig och frågade om det kunde finnas möjlighet för henne att arbeta inom sjukvården i rollen som musikterapeut. Vi undersökte saken, och till slut fick hon anslag via stiftelsen »Min stora dag« så att hon under en femårsperiod kunde arbeta kliniskt som musikterapeut. Alla på vår avdelning upplevde hennes insatser mycket positivt. Just under den perioden, från 2007 och fem år framåt, hade vi fler barn som dog. Vi hade inte lika bra uppföljning och genotypning på HLA som nu, så att vi hade fler biverkningar. I en del fall, när barn bara kunde behandlas pallia­tivt, följde musikterapeuten med familjerna hela vägen och kunde tolka såväl barnens och föräldrarnas som syskonens behov. När fem år hade gått beslöt vi att Lena Uggla skulle doktorandregistrera sig för att genomföra en avhandling. Ingen lätt sak eftersom det skulle ske vid en medicinsk institution. Men presentationen av de studier som vi skulle genomföra godkändes, och vi fick också generösa anslag från bland annat Barncancerfonden. Avhandlingsarbetet pågick från 2013 till 2019, då Lena Uggla disputerade.

Har musikterapi någon effekt?

– Vi tyckte att vi kunde notera skillnader, även om det inte riktigt går att sätta fingret på exakt hur effekten uppstår. Sjuksköterskor och undersköterskor som är nära patienterna märker det ännu mer än vi läkare. Två studier som vi har gjort finns publicerade i Acta Paediatrica. En randomiserad studie där halva gruppen barn som skulle genomgå transplantation fick musikterapi och den andra hälften fick sedvanlig behandling med det som sjukhuset erbjuder såsom psykosocialt stöd. Sedan, för att det inte skulle vara oetiskt, gjorde vi en »cross-over«, så att de barn som inte fick musikterapi i ett första skede kunde få musikterapi i ett senare skede. På det sättet kunde vi jämföra grupperna och deras reaktion på de båda behandlingsalternativen. Den andra studien bygger på intervjuer genom validerade enkäter. Våra resultat indikerar att musikterapi har en positiv effekt på barnet.

Är du musikintresserad själv?

– Inte jag själv så väldigt mycket, men min familj är det. Jag har en son som spelar offentligt och är väldigt duktig. Mitt intresse ligger mest i stamcellstransplantation, även om jag är mycket angelägen om att man arbetar med den psykosociala dimensionen av behandlingen också. Samtidigt kan ju den delen inte dominera – för mig är ändå det medicinska viktigast.