Läkaren Paul Holmer följer en 20 år gammal dröm om att förkovra sig i miljöarbete. Att våga göra det är väldigt bra för hälsan i kropp och själ, försäkrar han. Foto: Patricia Hont

Paul Holmer, specialistläkare i onkologi, pausar karriären som kliniker för att ta en internationell masterexamen i hållbar utveckling med utbildningsperspektiv.

Vad ska hända nu?  

– Jag är i början av min omvandling. Blev klar som specialist i onkologi våren 2019, och i augusti kom jag in på en internationell masterutbildning som ges på distans via Göteborgs universitet – vilket passar väldigt bra just nu i coronatider. Vi har inga schemalagda träffar, lektionerna sker digitalt, övningsuppgifter görs via datorn. Utbildningen är nog inte så konkret som en sjuksköterske- eller juristutbildning, utan den hjälper mig att skaffa en kompetens som jag ska försöka ta till mig också i min läkarprofession.

Varför tar du det här steget?  

– Jag har alltid haft ett slags inre drivkraft att arbeta för miljön. Sista året på gymna­siet gjorde jag en klassisk pianokonsert tillsammans med en kurskamrat. Genom bild och musik ville jag visa jordens evolution och belysa människans inverkan på naturen och livet på jorden. Det var ett slags avstamp för mitt miljöintresse – och det är nu 20 år sedan. Efter gymnasiet ägnade jag mycket tid åt musiken; jag spelar klassiskt piano, gick musikfolkhögskola och en sommarkurs på Liszt-akade­min i Budapest. Sedan kom läkarprogrammet. Så mitt intresse för miljön fick liksom aldrig blomstra eller utvecklas i egen rätt, det blev inte tid till att bejaka den inre rösten och ta vara på den utmaningen, så att säga. Därför är det så fint att till slut kunna ha den möjligheten. En master­examen i hållbar utveckling, som visar hur man kan utbilda människor i hållbarhetsfrågor, kommer att ge mig ännu ett verktyg för att arbeta med det jag brinner för.

Ska du jobba kvar inom sjukvården?  

– Jag kommer inte att välja bort läkaryrket helt och hållet, utan min plan är att kunna kombinera det här på ett bra sätt. Jag lägger till den nya kompetensen för att kanske kunna jobba med miljöfrågor ­privat, men kanske även i någon mer uppdragsmässig form. Hur det blir exakt, det får väl växa fram, tänker jag.

Hur arbetar du i dag?  

– Jag har mottagning på onkologkliniken och är också en hel del på strålbehandlingen. Just nu arbetar jag främst inom bröstcancerområdet. Jag har gått ner till 40 procent i arbetstid, dels för att kunna kombinera jobbet med utbildningen, dels för att behålla kontinuiteten i kliniken.

Hur vill du jobba framöver?   

– Jag trivs med jobbet som läkare. Men om man samtidigt vill jobba med stora eller små miljöfrågor så är det nog nyttigt med den här master­utbildningen. Jag ser den som en chans för mig att bli hel. Just nu handlar det inte om att göra stora förändrin­gar, utan förändring i det lilla som också kan bli väldigt fint. En insats skulle till exempel kunna vara att fortsätta på det vi började med på gymnasiet för 20 år sedan: att använda musik och bild för att uttrycka en vördnad för ekologin – inte bara för människor och djur utan även för det gröna. För mig handlar det om att ta vara på en dröm om att arbeta med miljö och musik och kombinera det på ett bra sätt så att det tillsammans med läkaryrket kan bli någonting större.

Vad säger dina kollegor om ditt projekt?

– Det har varit förvånansvärt positiv feedback. Många verkar uppskatta att man vågar satsa på det som man drivs av. Och själv vet jag att jag trivs bättre nu än tidigare, innan jag började med det här projektet. Jag väljer inte bort – utan väljer till. Det jag siktar på är arbete genom att kombinera mina kompetenser: kunskapen om människan och kunskapen om miljön.