»Inlåst i Taiwan var jag på den coronasäkraste platsen i världen«

I slutet av oktober 2019 lämnade plastikkirurgen Andrea Donfrancesco sin tjänst vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Efter flera års planering var väskorna packade inför resan till Taiwan. Där väntade ett »fellowship« i mikrokirur­gi (en 1-årig utbildning på avancerad nivå) vid China Medical University i Taichung City. Planen var att stanna ytterligare ett år i Taiwan på ett fellowship i kraniofacial kirurgi. Men ett numera ökänt nytt coronavirus satte stopp för år två och gav Andrea Donfrancesco erfarenheter han inte räknat med att få.

– Jag hade planerat för två årslånga fellowship i Taiwan. Det första året i mikrokirurgi kunde jag slutföra, men på plats fick jag efter ett tag veta att sjukhuset inte kunde erbjuda mig fellowship i kranio­facial kirurgi på grund av coronapandemin. Det hjälpte inte att jag var kvar i Taiwan och inte heller hade lämnat landet under hela det första året.

Eftersom du ville slutföra ditt fellowship blev du i princip inlåst i Taiwan?

– Ja, på grund av infektions­risken införde sjukhuset rigo­rösa regler. En dag gick jag till jobbet och glömde ta på munskydd och fick då inte komma in på sjukhuset. Det blev också omöjligt för mig att åka hem till Europa och besöka min familj i Italien under ledigheter. Jag var välkommen tillbaka till Taiwan, men jag skulle inte få komma tillbaka till sjukhuset.

Du kommer från en liten ort i närheten av Florens, men har bott en stor del av ditt liv i Rom. Hur påverkades din familj av att du »fastnat« i Taiwan, och hur påverkades du av rapporter om utvecklingen i Italien?

– Det var naturligtvis oroväckande att min familj bodde i ett hårt drabbat område, och jag följde på kartan hur de röda områdena i Italien växte och växte. Men jag kunde inte åka tillbaka utan att det fick konsekvenser för mitt fellowship. Till slut visade det sig ändå vara rätt val att stanna kvar. När de första fallen av coronainfektion rapporterades från Fastlandskina trodde familjen att det skulle vara säkrare för mig att resa hem, men trots närheten till smittkällan var situationen den omvända. Instängd i Taiwan befann jag mig på den coronasäkraste platsen i världen.

Taiwan har kommit att kallas »landet som slapp corona«. Vilka erfarenheter har du av coronahanteringen i landet?

– Jag var inte involverad i vården av coronapatienter, men är imponerad av hur landet hanterat pandemin. Taiwan har sedan tidigare sars-utbrott etablerat en strategi för att minska virusspridning. När det första fallet av sjukdomen, som fick namnet covid-19, rapporterades från Wuhan i januari 2020 började taiwaneserna genast kartlägga alla som rest till Wuhan-trakten på senare tid. Stränga gränskontroller med hälsokontroller av alla inflygande från Fastlandskina, Hongkong och Macao infördes. Man samkörde hälsodatabaser med olika personers resedata och kunde effektivt spåra virusets rörelse och kontakta personer som kunde vara smittade. Vid konstaterad smitta gäller obligatorisk karantän. Landet startade dessutom direkt en inhemsk produktion av munskydd. Taiwans modell borde kunna vara ett exempel för framtiden även i Europa.

Nu är du tillbaka i Sverige, närmare bestämt på en tjänst som plastikkirurg vid Universitetssjukhuset Örebro. Hur känns det?

– Det känns bra att vara tillbaka. Min förhoppning är att kunna bidra till bra kvalitet på vården av våra patienter i samarbete med kollegor från olika specialiteter. Jag trivs med kulturen i Sverige, med den svenska mentaliteten och med sjukvårdssystemet. Jag ser många likheter med Italien, vi passar väldigt bra ihop.