»Människor med ångest bör vara försiktiga med sitt kaffedrickande«

Bertil Fredholm ramlade av en slump på molekylen adenosin, som binder till samma receptorer i kroppen som koffein, under sitt avhandlingsarbete.
Det blev starten på en 40 års forskning om koffeinets effekter på människor och djur och flera hundra publicerade artiklar. Nu har han slutat forska och skriva vetenskapliga artiklar, och knyter ihop kaffesäcken med boken »Kaffeologi«.

Varför har du skrivit boken, och varför blev det en populärvetenskaplig bok?

– Har man sysslat med något under så lång tid är det roligt att berätta hela historien, och jag ville ge något korn åt alla, utan att det blev trivialt.

Tog den lång tid att skriva?

– Jag började tänka på det för flera år sedan men på allvar i två år. Det passade himla bra att göra det mesta nu under corona, det var en perfekt sysselsättning att skriva 2–3 timmar om dagen. Till grund för boken ligger många av de vetenskapliga artiklar jag har skrivit, varav många i Läkartidningen.

Ja, du var ju medicinsk redaktör på Läkartidningen. Hur var det?

– Det var kul, jag fick träna mitt skrivande där, och vi hade många intressanta diskussioner vid våra möten. Men efter tio år kände jag att det fick räcka.

Vad är vetenskapligt belagt vad gäller kaffe och koffein?

– Det mest lysande exemplet på kaffets positiva effekter är att det skyddar mot Parkinsons sjukdom. Kaffedrickande verkar också kunna skydda mot typ 2-diabetes, men man vet inte varför.

– Vad gäller de negativa effekterna så finns en klar varning för gravida. De bör inte dricka mer än två koppar om dagen. De människor som har ångest och oro bör också vara försiktiga med sitt kaffedrickande.

Vad kunde man forska mer om?

– Det som ingen har forskat på är kaffets påverkan ur ett socialt perspektiv: att det är trevligt att dricka kaffe. Det ser man ju också exempel på ur historien, till exempel i Storbritannien där det 50 år efter att man började dricka kaffe fanns över 500 kaféer. En sådan grej hade varit skojig att forska kring.

– En annan sak som det pratas mycket om men som är dåligt undersökt är kaffets effekt på mag–tarmkanalen. Kaffe har ju effekt på hur man »lyckas på toaletten«, och dessutom kan det ge halsbränna, men vad är det i kaffet som gör så? För det är inte bara koffeinet, det vet man.

Vad är du mest stolt över i din forskning?

– Att det nu finns ett registre­rat läkemedel mot parkinson som bygger på min forskargrupps resultat. Det är en väldigt rolig grej när ens forskning leder till ett så handfast resultat.

– Något annat jag är glad över är en studie över immunsystemet som har lett till en ny möjlig behandling för att stärka kroppens immunförsvar.

Har du slutat forska helt nu?

– Ja, jag bestämde mig tidigt för att antingen gör jag något 110 procent eller så struntar jag i det. Min sista vetenskapliga artikel skrev jag förra året, om Parkinsons sjukdom. Man blir inte vassare med åren heller. Det är också ett stort jobb att vara ansvarig för så många människors utkomst.

Men hur mycket kaffe ska man dricka då?

– Det är väldigt individuellt, men det här med att vissa detoxar sig när de känner oro över sitt kaffedrickande, det tror jag inte ett skvatt på. Att hålla på och joddla upp och ner är bland det värsta man kan göra, man ska hitta sin nivå och hålla sig till den. Men man ska inte göra som Balzac och dricka 40 koppar om dagen.

Hur mycket kaffe dricker du själv?

– Nu som pensionär blir det inte så mycket – en stor rejäl balja på morgonen och sedan en espresso mitt på dagen. Det blev mer på jobbet, då hade jag en espressomaskin på rummet och en kaffeautomat i källaren där jag träffade mina kollegor.