Arne Ljungqvist, nybliven 90-åring, arbetar oförtrutet vidare mot dopning och för att påverka attityder och regelverk. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Professor emeritus Arne Ljungqvist, Karolinska institutet (KI), har nyligen fyllt 90 år. På den akademiska meritlistan står bland annat professor, prodekanus och prorektor vid KI. Bland idrottens fuskare är han fruktad »dopningsjägare«. Han har sedan 1970-talet oförtrutet lett den internationella kampen mot dopning och för en ren idrott, och har tilldelats såväl Illis quorum (12:e storleken) som KTH:s stora pris för sina insatser. Nu vill KI tillskapa »Professor Arne Ljungqvists professur i anti-doping och folkhälsa«.

Hur ser du på professuren?

– Det vore fantastiskt om det går att skrapa ihop nödvändiga medel, och självklart är det angenämt att KI tycker att det är angeläget. Det är också väldigt hedrande, och ett positivt sätt att sluta cirkeln på, att det föreslås en professur i mitt namn. Det har varit en fantastisk resa från att dopningsarbetet på 1970-talet möttes av misstänksamhet och oförståelse till att det nu finns en stark världsorganisation mot dopning (WADA, World Anti-Doping Agency), och det känns väldigt tillfredställande att ha fått vara en drivande motor i processen. I dag bearbetas dopningsproblematiken på offentlig och öppen nivå. Samtidigt har missbruket av dopningspreparat eskalerat till ett samhällsproblem. Därför behövs den här professuren. Vi behöver resurser för såväl medicinsk kunskapsinhämtning som kunskapsspridning.

Du har fått epitetet världens främste dopningsexpert, men hur började det?

– I OS i Rom 1960 dog en dansk cyklist under de första direkt-televiserade olympiska spelen. Han hade överdoserat en »häxbrygd« och det var samtidigt väldigt varmt under loppet. Dödsfallet blev starten för ett antidopningsarbete, men först vid OS i München 1972 gjordes mer omfattande dopningskontroller. Jag var på plats i München, och kom med i arbetet när det internationella fri­idrottsförbundet (IAAF) bildade en medicinsk kommitté. Det var då ett internationellt antidopningsarbete värt namnet kom i gång. Jag fick ansvaret att leda arbetet, mycket tack vare att jag var den ende i kretsen som var både läkare och före detta elitidrottsman samt hade en plattform som idrottsledare. Det var ett träsk vi hamnade i, och jag funderade på att hoppa av eftersom jag kände en oro för att bli inblandad i ett missbrukssamhälle, men KI:s dåvarande rektor gav grönt ljus: »Du har den rätta bakgrunden«.

Varför ska en multidisciplinär forskningsinstitution på dopningsområdet hamna på KI?

– Där finns grunden till en infrastruktur som gör att man kan ta på sig det här arbetet. Intresserade kollegor på Huddinge ville redan tidigt i mitt arbete mot dopning skapa ett dopningslaboratorium, vilket förankrades i KI:s ledning. KI står nu i framkant, med bland annat ett avancerat labb och dopningsjour på plats. Det ställs höga krav på sådana laboratorier, men det är också det forskningen hittills varit fokuserad på – att ta fram avancerade och säkra metoder för att avslöja fusket.

Vilka utmaningar ser du för dopningsjägare framöver?

– Det finns många. Vi måste ständigt identifiera medicinska framsteg som kan leda till nya former av dopningsmissbruk. I nästan 20 år har vi varit oroliga för hur genforskningen kan tänkas börja dribbla med kroppen, inte minst med hjälp av gensaxen. Jag är övertygad om att vi kommer att lösa den problematiken också om det behövs, precis som man gjorde med exempelvis EPO-dopning (erytropoetin). Allt går att hitta, om man är specifikt inriktad på att göra det. Det gäller dock att ha resurser för att kunna följa med i den medicinska utvecklingen, och även förstå de sociologiska, genetiska och juridiska aspekterna av dopning. Det behövs ett professorslett tvärvetenskapligt centrum för forskning inom dopningsområdet.

Arne Ljunqvist

Yrke: professor emeritus, Karolinska institutet; ordförande, stiftelsen Arne Ljungqvist Anti-Doping Foundation

Bor: Gärdet, Stockholm

Ålder: 90 år (april 2021)

Familj: änkeman, 3 barn, 7 barnbarn, 1 barnbarnsbarn

Aktuell: Arbete pågår för att skapa »Professor Arne Ljungqvists professur i anti-doping och folkhälsa« vid Karolinska institutet, den första multidisciplinära forskningsinstitutionen i sitt slag i världen. Syftet är att »initiera, utveckla och sprida tvärvetenskaplig medicinsk- och beteendevetenskaplig forskning inom området för att påverka attityder och regelverk i samhället«.

Idrottslig prestation: Svensk mästare i höjdhopp 1952 på 1,96. Personligt rekord 2,01 (saxstil).