»Att forska på 50 procent och jobba kliniskt på Miva resten av tiden är en perfekt kombination«, säger nyblivne professorn Jacob Hollenberg. Foto: Clas Fröhling/Fotogruppen Södersjukhuset

Jacob Hollenberg har nyligen blivit Sveriges första professor i kardiologi med inriktning mot intensivvård. Halvtidstjänsten är på Centrum för hjärtstoppsforskning, Karolinska institutet/Sös, där han sedan flera år leder en forskningsgrupp, och halvtid fortsätter han som överläkare på Miva, medicinska intensivvårdsavdelningen vid hjärt­kliniken på Södersjukhuset.

Hur känns det här?

– Det känns fantastiskt kul och det är en stor ära att få den här tjänsten, i svår konkurrens med andra sökande. Jag har förmånen att leda en stor forskningsgrupp på 25–30 personer, och med professuren har vi chansen att driva vår forskning till nästa nivå. 

Berätta om forskningen!

– Målet är att få fler att överleva hjärtstopp. Vi driver ett tiotal större interventionsprojekt som innefattar hela behandlingskedjan vid hjärtstopp: från det att människor faller ihop till att de skrivs ut från sjukhuset. Bland annat studerar vi om ny mobiltelefonteknik och sms-livräddning kan korta tiden till defibrille­ring och förbättra överlevna­den. I en nationell studie studerar vi om en förenklad hjärt–lungräddning med bara bröstkompressioner kan vara lika bra som traditionell hjärt–lungräddning. Vi studerar också om nedkylning av hjärnan kan öka chansen till överlevnad, om nya läkemedel vid hjärtstopp på sjukhus är effektiva, om det lönar sig att göra akut kranskärlsröntgen efter hjärtstopp och om Ecmo vid hjärtstopp kan rädda liv. 

Är det viktigt att fortsätta jobba kliniskt?

– Ja, jag tror att det är en väldig styrka att som forskare jobba kliniskt. Vår forskning är väldigt mycket kopplad till kliniken eftersom vi framför allt bedriver forskning som utgår från just kliniska frågor och kunskapsluckor. Utifrån det designar vi och genomför kliniska randomiserade interventionsstudier. 

Kan du säga någon del av forskningen som känns extra viktig?

– Alla studier är viktiga! Men ska jag nämna en som jag tror kan komma att få störst »impact« i världen är det studien om vilken HLR-typ som är den optimala. Utifrån den kanske man i framtiden kan komma att lära ut och genomföra hjärt–lungräddning annorlunda än vi gör i dag. 

Räcker tiden till?

– Ja, den gör faktiskt det, och det beror väldigt mycket på att jag har så bra kollegor runt omkring mig. Jag har barn och familj och de går så klart alltid först för mig. Jag är nog rätt bra på att reflektera kring arbetsbörda kontra fritid och att det inte ska bli för mycket. Och hittills fungerar det fint!

Har det alltid varit kardiologi som lockat?

– Jag blev nyfiken på kardiologi redan under läkarutbildningen. Då hade jag en placering på hjärtkliniken på Sös, och jag tyckte att det var en jättespännande klinik med intressanta patienter och trevliga kollegor. Redan då lockade Miva, som är väldigt unik i sitt slag: vi har ett helhetsansvar för hjärtpatienter men driver också en fullvärdig dynamisk och stor intensivvårdsavdelning. Den kopplingen tycker jag är kul!

Vad är du mest stolt över?

– Min familj! Inom forskningen är jag så klart stolt över att vi har fått vår forskning publicerad i många fina vetenskapliga tidskrifter. Men ännu mer stolt är jag över forskningen som kommer patienterna till nytta »in real life«, när flera av våra studier har kunnat förändra behandlingsriktlinjer. Ibland behandlar jag patienter som har fått ta del av nya metoder jag varit med och utvecklat. Då blir allt så väldigt konkret – och faktiskt känslosamt. 

– Det är ett otroligt belönande yrke att jobba med kritiskt sjuka patienter. Ibland är det tungt på olika sätt, med långa pass och tragiska fall, men för det mesta känner jag att jag är med och bidrar till att göra nytta på något plan, det är en fin känsla. Man kan reflektera över sitt liv och sina val, men jag skulle inte vilja ha något annat jobb – det är få förunnat att kunna känna så. 

 

Jacob Hollenberg

Yrke: Professor vid Centrum för hjärtstoppsforskning, Karolinska institutet/Sös; överläkare på Miva (medicinska intensivvårdsavdelningen), hjärtkliniken, Södersjukhuset.

Ålder: 43 år.

Familj: Fru, två barn.

Bor: Enskede. 

Aktuell: Nybliven professor i kardiologi med inriktning intensivvård, den första i sitt slag i Sverige.