Livmedikus: »Kungafamiljen har rätt till samma vård som alla andra«

Viveka Frykman Kull är hjärt­läkare och forskare på Danderyds sjukhus och sedan två år tillbaka även livmedikus –men från i somras också Sveriges första kvinnliga förste livmedikus.

Hur känns det?

– Det är ett spännande och hedrande uppdrag. Det är glädjande att som kvinna nu bli förste livmedikus, då en stor del av läkarkåren i dag består av kvinnor.

Tvekade du inför uppdraget?

– Ja, faktiskt – jag har blivit approcherad tidigare, och tänkt: »Vad har jag att bidra med?« Jag hade dock kommit i kontakt med kungafamiljen tidigare och sett deras särskilda behov och tänkte: »Här kan jag göra något.« Kungafamiljen har rätt till samma typ av sekretess och vård som alla andra, och det känns bra att kunna hjälpa till med det. Uppdraget är unikt och man kommer i sammanhang som man normalt sett inte gör, det känns viktigt och hedrande.

Hur gick rekryteringen till?

– Jag har jobbat med fyra livmedici tidigare och blivit uppmuntrad till att jag skulle passa. Först gick det på rekommendationer, och sedan fick jag komma på intervju med Kungen och Drottningen. Jag försökte där att vara mig själv och visa vem jag är. Det gick bra, och vi skrattade faktiskt mycket under intervjun!

Vad innebär det att vara förste livmedikus?

– Jag är den som kungafamiljen kontaktar först för att hjälpa till med hälsomässiga problem. Vid behov förmedlar jag kontakter med andra specialister. Det handlar också om att ta ansvar för hälsokontroller och provtagningar, samordna vaccinationer och se över reseapotek. Man är också med på middagar när det är fest på slottet, då man som livmedikus ansvarar för kungafamiljens gästers väl och ve. Livmedici är också med vid statsbesök och kan samarbeta med besökarnas läkare om sådana följer med.

Hovet har två förste livmedici och tre ytterligare livmedici. Är det stor skillnad på att vara livmedikus och förste livmedikus?

– Ja, det blir en tätare direktkontakt i frågor som gäller hälso- och sjukvård och att hjälpa till med praktikaliteter i vardagen, som provtagningar och medicinering. Man fungerar som  kunskapskälla och bollplank i olika situationer som kan uppstå. Det känns meningsfullt och  viktigt när man kan göra nytta.

Måste du vara tillgänglig jämt?

– Ja, i princip, men om jag reser i väg så meddelar jag Lars [Wennberg, också förste livmedikus, red:s anm], och om han är borta meddelar han mig. Om vi båda är borta så kontaktar vi någon av de andra tre.

Vad gör du i ditt vanliga jobb?

– Jag är kardiolog och huvudprocessledare för arytmi på Danderyds sjukhus, där syftet med processen är att samtliga patienter som kommer in på sjukhuset ska få en bra och vetenskapligt förankrad vård. Jag är också specialistläkarchef på hjärtkliniken för drygt 35 specialister, och så forskar jag inom området hjärtarytmier och handleder doktorander.

Vad händer om uppdraget som förste livmedikus kroc­kar med ditt vanliga jobb?

– Förutom att vi är flera livmedici som hjälps åt så är det här uppdraget sanktionerat av min chef. I och med att jag har ansvaret för arytmiprocessen på Danderyd har jag en del administrativ tid, vilket gör det lättare än om jag bara skulle arbeta kliniskt.