Allmänläkare med stor passion för världens öar

Anders Källgård har besökt öar över stora delar av världen, och också jobbat som läkare på några av dem. Han har skrivit ett tiotal böcker om öar, och nu när pensionen närmar sig är tanken att ägna ännu mer tid åt det stora intresset. 

Varför är du så intresserad av öar?

– Det började redan när jag som barn samlade frimärken, jag gillade speciellt dem från de engelska kolonialöarna. Så jag skrev ett brev till postmästaren på Pitcairn, en av de minsta av dessa öar, och frågade om jag kunde få köpa frimärken därifrån. Efter ett år fick jag svar, men eftersom jag var från Sverige ville han inte ha betalt i pengar utan med moraknivar.
Sedan blev jag mer och mer intresserad av Pitcairn* och upptäckte att där fanns ett outforskat språk. 1980 åkte jag första gången till Pitcairn, stannade i tre månader och skrev sedan boken »Myteristernas ättlingar«. Så intresset började med en söderhavsö – men jag upptäckte snart att det var något speciellt med alla öar.

Du jobbade även som enda läkare på Pitcairn under ett andra besök. Hur var det?

– Även om det inte finns så många invånare där var det så klart lite nervöst. Närmaste akutsjukvård finns på Nya Zee­land – ett avstånd längre än från Sverige till Indien. Under tiden jag var där behövde vi skicka i väg en patient för akut vård, och en annan patient ville bli vasektomerad. Det ville jag inte göra, eftersom jag aldrig hade gjort en sådan operation. Men det kom en amerikansk läkare förbi med ett kryssningsfartyg och sa: »Det har jag aldrig gjort förut – det vill jag gärna göra.« Så det var lite skillnad i inställning!

Du har också intresserat dig för öar på andra platser.

– Ja, jag har skrivit böcker om och kartlagt Skandinaviens öar. Jag är intresserad av öar som inte har någon broförbindelse och som har en helårsboende befolkning. Ställen man kan gå torrskodd till är inga riktiga öar, enligt min mening.

– Det som fascinerar mig är bland annat kringflutenheten; vi kommer alla från urhavet och har legat i vatten i mammas mage. Det finns något tryggt med att vara kringfluten av vatten. 

Men förutom ditt ö-intresse började du med att läsa språk. Hur kom det sig att du blev läkare?

– Haha, ja, det kan man fråga sig. Min pappa var läkare, och allmänmedicin är ett roligt arbete som är så välavlönat att man inte behöver jobba heltid, och därför har jag kunnat ägna mig åt mitt ö-intresse. I många år har jag jobbat deltid för att kunna skriva böcker. Jag har också haft jättestor nytta av att vara läkare eftersom jag har kunnat hoppa in och jobba lite överallt på olika öar, bland annat på Färöarna och som skärgårdsdoktor i Norge. Där fick jag en gång bli operativ ledare när det skedde en stor explosion på ön Lovund. Ingen var skadad när vi väl kom fram med ambulansbåten, men det var en stressig situation att plötsligt bli ett slags katastrofläkare – jag är ju vanlig distriktsläkare.

Vilken är din favoritö?

– I Söderhavet är det fortfarande Pitcairn, jag föredrar de mer isolerade öarna. Några favoriter i Sverige är Åstol på Västkusten, Arholma i Stockholms skärgård och Trysunda på Höga kusten.

Vad ska du göra som pensionär?

– Jag fortsätter med mina öar, främst i Europa nu. Där finns många små spännande öar dit man kan åka med tåg och båt – jag flyger helst inte av miljöskäl. Jag ska försöka plocka ut några guldkorn och skriva om. Öar som man inte alltid kan ta sig till är spännande. Jag skulle till exempel besöka Alicudi utanför Sicilien, men det blåste så mycket att det inte gick att ta sig dit. I Italien finns förresten också en favoritö som heter Pianosa, en tidigare fängelseö med ungefär tio invånare. Man kan åka dit över dagen med båt som turist, men det finns ett litet hotell med tio platser – så stannar du kvar har du nästan hela ön för dig själv. Det är sådana öar jag letar efter.