Han slipper välja – satsar både på läkaryrket och orienteringen

Sedan många år är ST-läkaren Albin Ridefelt med i landslaget i orientering, och på senare tid har det gått lite bättre med tävlandet. I höstas tog han EM-guld, och i sommar är det dags för VM, som kommer att hållas i Schweiz.

Vad är ditt mål på VM?

– Det är att ta medalj. VM går bara vartannat år och förra gången kom jag som bäst 8:a, men det är nästan samma konkurrens på VM som på EM så jag hoppas vara med i toppstriden.

Hur kommer det sig att det har gått bättre på senare tid?

– Orientering tar många år att bli bra på, det är en del gnetande för att bygga upp konditionen och styrkan, och just det kanske har tagit lite längre tid för mig i och med läkarstudierna och AT. Under AT var jag helt fokuserad på läkarjobbet, och det var en del trixande att få till träningen om jag var på akutmottagningen eller gick nattjour. Nu under min ST har jag kunnat träna mer.

Hur kommer det sig?

– Jag har en bra överenskommelse med min arbetsgivare, så med framförhållning brukar det gå bra. Som nu – när vi var på träningsläger en vecka i Schweiz kunde jag boka in patientbesök veckan före och veckan efter. Jag jobbar väl ungefär 70–80 procent och det fungerar bra.

Vad är tjusningen med orientering?

– Det är väldigt roligt! Jag har provat många sporter, men jag gillar både att springa och tankemomentet som finns inom orienteringen – att lösa en uppgift. Det är en kul kombination. Det är många orienterare som har något yrke med dragning åt det analytiska hållet.

Du träffade också din fru inom orienteringen.

– Ja, hon är ju också med på våra läger, så det är förstås en anledning till att vi båda är aktiva på en hög nivå, det är vår grej tillsammans.

Är orientering en bra idrott att kombinera med läkaryrket?

– Det skulle jag säga. Jag tror att lagidrotter kan vara mer låsta i och med att du är beroende av andra, men jag kan vara tidseffektiv och springa till och från jobbet och på lunchen, jag mår bra av det. Jag skulle bli tröttare av att sitta och dega på lunchrasten. Jag har också hållit på så länge med orientering att jag inte behöver träna på att hitta kontroller varje vecka, det tappar man inte, men springa behöver jag göra varje dag för att inte tappa konditionen. Jag tränar väl 10–12 pass i veckan.

Men som läkare, är det verkligen bra för kroppen?

– Att träna på elitnivå är inte alltid bra för kroppen, det sliter en del, men det är vad som krävs för att vara på elitnivå, och jag trivs och mår bra av det. Lite småskavanker har jag, men förhoppningsvis kan jag fortsätta några år till. 

Har du behövt rycka in som läkare själv någon gång under träning eller tävling?

– Ja, det har hänt, men det har mest varit småsaker, inget allvarligt. Orientering är en sport som människor i alla åldrar håller på med, så det händer titt som tätt att det sker ett hjärtstopp på tävlingar. Än så länge har det inte hänt i närheten av mig, men någon gång kanske jag får rycka in på riktigt.

Om du måste prioritera, vad väljer du då – orientering eller läkarjobb?

– Svår fråga. Men eftersom jag har en sjyst arbetsgivare och ett schema som fungerar så behöver jag inte välja, utan känner att jag kan komma vidare i arbetslivet samtidigt med orienteringen. Jag har hittat en bra balans som jag mår bra av.