Hon vill lära vanligt folk om ortopedi

I sin bok »Kroppssmart« ger orto­peden Soheila Zhaeentan råd om hur man ska ta hand om sin kropp och träna rätt – genom att lära sig om ortopedi.

Varför skrev du den här boken?

– Det var ur ren frustation! Jag tycker att folk vet för lite om hur kroppen förändras av det normala åldrandet och belastningar, de lider i onödan – mycket kan man göra själv. De flesta ortopediska åkommor är inte farliga och de flesta läker av sig själva, men om man inte har förståelse för det blir vårdkonsumtionen hög. Jag vill att folk ska slippa gå från doktor till doktor för att få rätt diagnos och behandling. Om man har tillräckligt med bra information så kan man självdiagnostisera och förlita sig på kroppens egen läkning. Folks rädsla för smärta sätter också käppar i hjulet för ortopedin. Jag vill lära folk att analysera sin smärta och inte vara så rädda när det knäpper och knastrar i leder. 

Ser det annorlunda ut i dag än för till exempel 20 år sedan?

– Folk sportar och aktiverar sig betydligt mer än tidigare, och dessutom i högre åldrar – därav mer skador och slitage på kroppsdelar. Befolkningen blir allt äldre, men samtidigt har man högre krav på funktionalitet och aktivitetsnivå. Men de tar inte hänsyn till att de inte är unga längre. Det kan komma en 52-åring som har spelat padel fem gånger i veckan med sin tonårsson och undra varför han/hon har fått ont i armbågen. Ortopedin är trendkänslig, som padelskadorna, och säsongsbetonad: i maj till exempel kommer en topp då intensivt trädgårdsarbete och vårens första ivriga löprundor efter vinterns inaktivitet orsakar en del besvär.

– Mitt mål med boken är att antalet ortopediska patienter i primärvården halveras – utan överdrift! Det finns ingen liknande bok i hela världen, som på ett pedagogiskt sätt beskriver ortopediska besvär för vanligt folk. Jag hoppas på riktigt att vi kan spara på människolidande och skattepengar.

Vem vänder du dig till?

– Alla kan läsa boken, men jag vänder mig främst till dem från 35-årsåldern, då börjar kroppens nedförsbacke. Men även blivande läkare kan läsa boken. Det är väldigt lite ortopedi under utbildningen, och ändå är en så stor del av det folk söker för inom primärvården muskuloskeletala besvär. Jag har gjort ortopedin enkel – många tycker att det är svårt!

Vad tränar du själv?

– Jag styrketränar två till tre gånger i veckan, det kan jag rekommendera. Jag promenerar, men inte i träningssyfte – promenader är bara trevliga – jag simmar, motionscyklar och gör yoga och pilates för balansen och smidigheten, jag vill få till helheten. Mina två starkaste råd är: tappa inte muskler och gå inte upp i vikt. 

Varför blev du ortoped?

– När jag började läkarlinjen var det för att jag ville bli pla­stikkirurg, jag är praktiskt lagd och så gillar jag estetik. Men under utbildningen hamnade jag rätt mycket på ortopedkliniker och såg hur fort patienterna blev bra. Jag är otålig av naturen och vill se resultat fort. Här botade man patienten, det är inte många specialiteter som gör det. Dessutom är ortopedin väldigt bred och jämlik, alla från vaggan till graven drabbas – ingen kommer undan ortopedin. 

– Däremot hade jag velat vara ortoped mycket längre. Jag började inte på läkarlinjen förrän jag var 25. Eftersom jag kom till Sverige från Iran som 20-åring tog det tid in­nan jag kunde börja läkarutbildningen, med språket och kompletteringar och så. Jag tycker att jag tappade mycket tid när jag var ung; jag hade velat ha längre tid med »den stora bullriga ortopedin« med mycket operationer, bakjourer och konferenser – sådant som man orkar bättre som ung. Nu har jag snarare dragit ner. Men om jag fick en chans att välja om så skulle jag bli ortoped igen!