»Roligast är de svampar som innehåller ett maffigt gift«, säger Anna Myrnäs om hur det var att skriva om giftsvampar. Här i svampkorgarna är det dock ätbara trattkantareller, gula kantareller och blek tagg­svamp. Foto: Privat

Erfarenheter från Giftinformationscentralen gjorde att Anna Myrnäs blev en av författarna till en ny bok om giftsvampar. Men svampexpert vill hon inte kalla sig.

Hur kommer det sig att ni har skrivit en bok om just giftsvampar?

– Det har saknats uppdaterad information om giftsvampar. Rut Folke, en av författarna, utbildar svampkonsulenter och hon använde sig av ett häfte som var över 30 år gammalt. Vi började med att titta på det häftet och insåg snabbt att det behövdes en bok: det fanns en del kunskapsluckor, till exempel nya arter som har kommit i och med klimatförändringar.

Hur kommer det sig att du har varit med och skrivit den här boken?

– Jag blev tillfrågad om att vara med av Peter Hultén, som jag jobbade ihop med på Giftinformationscentralen. De behövde en fjärde person som kunde det medicinska. Han föreläser ofta om svamp, och vi jobbade bra ihop på Giftinformationscentralen.

Vad tar ni upp i boken?

– Den handlar om svampar som kan göra en sjuk. Vissa svampar innehåller specifika gifter, medan andra kan ta upp och ansamla miljögifter, som kadmium, från omgivningen. Svampar är också svårsmälta, och så kan man vara allergisk eller utveckla allergier mot svamp. Kontaktallergi mot exempelvis smörsopp förekommer. Vi skriver också om cancer: stenmurkla har till exempel  i försök med råttor gett utveckling av tumörer, så man kan tänka sig att stenmurk­la är cancerframkallande. Det finns också ett kapitel om djurförgiftningar och om giftsvampshistoria.

Hur gick skrivarbetet till?

– Vi har i stort sett skrivit alla kapitel tillsammans, men jag och Peter, som är apotekare, har fokuserat på hur man blir sjuk av olika gift, symtom och behandling. Mitt jobb som läkare har också varit att förklara vad man menar med olika symtom, som tremor, och beskriva dem med ord på vanlig svenska. Men det har varit ett lagarbete. I nästan tre år har vi hållit på!

Har det varit svårt?

– Ja, i början, för jag har aldrig gjort något sådant här. Det var mycket jobb med att leta material och hitta nya artiklar. Det finns få svenska fallbeskrivningar, så mycket av materialet bygger på internationella artiklar, och så har vi använt oss av toxikologiböcker. 

Till vem riktar sig boken?

– Vi har skrivit för allmänheten och för utbildning av svampkonsulenter. Om man jobbar inom sjukvården och är intresserad kan man med fördel läsa kapitlet om död­liga förgiftningar. Men boken ersätter inte ett samtal till Giftinformationscentralen. 

Du är specialist inom anestesi och intensivvård, men jobbar inom primärvården. Hur kommer det sig?

– Jag gör min ST inom allmänmedicin nu. Man förändras genom livet, och jag tror att det är här jag hör hemma nu. Jag har gjort 20 år på Iva och vill göra nästa 20 år inom primärvården. Det är som att komma från »Die hard« till »Hem till gården«! Jag hoppas att jag kan bli en riktigt bra distriktsläkare. 

Plockar du själv svamp?

– Ja, men jag vill inte påstå att jag är någon svampexpert. Det är inte mig du ska ha med i skogen för att hitta de bra svampställena. Men det är sällan jag känner mig så rik som när jag går i skogen och plockar svamp, när man går hem och lagar sin gryta. Därför känns det extra tråkigt när någon blir sjuk av svamp. 

 

Anna Myrnäs

Yrke: Specialist i anestesi och intensivvård, ST-läkare i allmänmedicin. Tidigare överläkare på Giftinformationscentralen.

Ålder: 49 år.

Familj: Mannen Nicke och dottern Lina.

Bor: Strängnäs.

Aktuell: Med boken »Giftsvampar & svampgifter«, skriven tillsammans med Rut Folke, Anders Hirell och Peter Hultén.