»Det här har varit en oväntad ’spin-off’ av min forskning«

»Är du den där läkaren på tv?«, frågar en sjuksköterska och skrattar när hon går förbi Samuel Rhedin i korridoren på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset i Stockholm. För de flesta barn i förskoleåldern är han mer känd som »Doktor Samuel«, en klok och snäll läkare som i tio korta avsnitt på UR Play visar vad som väntar när man ska gå till läkaren.

Berätta, hur blev du »Doktor Samuel«?

– Jag halkade verkligen in på ett bananskal, men jag vill hävda att det är på grund av min forskning. Jag forskar om barninfektioner, och våren 2023 fick jag sitta med i Nyhetsmorgon och prata om scharlakansfeber. UR planerade den här utbildningssatsningen riktad till förskolebarn, och en kollega tipsade producenten om att jag verkar gilla att vara i tv. Jag tyckte det lät kul och hoppade på. Det var ungefär ett år sedan, och avsnitten spelades in i höstas.

Hur var det att spela in serien?

– Det var intensivt. Vi spelade in under en vecka – ett avsnitt före lunch och ett efter. Jag har också deltagit lite i manusprocessen och styrde bland annat om ett avsnitt där man ville att vi skulle göra en skiktröntgen av hjärnan efter en lindrig skada. Det här kan vi inte kommunicera ut, tänkte jag. Då kommer alla föräldrar att begära en DT hjärna. Och det gör vi ju inte i vanliga fall. Det som inte är autentiskt i serien är att föräldrarna inte är med, men målet var att visa för barnen hur det går till under ett läkarbesök. Syftet med introt till serien var också att visa att det är vanliga människor som är läkare. Många barn är ju rädda för sjukhuspersonal. Det tycker jag var ett bra budskap – att avdramatisera och utbilda om kroppen.

Kanske det var bra att föräld­rarna inte var med och att barnen fick vara i fokus?

– Det tror jag. Det är ju en av barnläkarnas käpphästar: vi tycker att man ska prata med barnen, det är ju de som är patienterna. Det missar man ibland inom vården.

Är det svårt att prata med barn på rätt nivå?

– Det är en utmaning och en konst som man ofta får träna på. Jag har gjort många klaver­tramp då jag trott att jag använder ett språk som barnen förstår. I ett avsnitt frågade ett barn vad ett stygn var, och då måste man fånga upp det.

Vad har du lärt dig av din medverkan i »Doktor Samuel«?

– Det är nyttigt att se sig själv inspelad och se hur man använder sitt kroppsspråk och interagerar med patienten. Ofta jobbar man på som man alltid gjort, så det kan vara väldigt lärorikt att se hur man gör saker. 

Hur har »Doktor Samuel« tagits emot av dina kollegor?

– Min verksamhetschef har varit med från dag ett, och jag fick göra det här på arbetstid. Vi spelade in på mottagningen och ockuperade ett rum en vecka, men flera har varit tillmötesgående och tyckt att det har varit roligt. Bland annat har jag fått skicka en video till en kollega vars son ville höra att hennes mamma jobbar med Doktor Samuel. Det här har varit en oväntad »spin-off« av min forskning. Jag är väldigt intresserad av folkbildning och tycker att det är en viktig uppgift.

Ditt intresse för att folkbilda – hur tar det sig uttryck? 

– Jag försöker att varva min forskning med andra typer av uppdrag. Jag är aktiv i Svensk barninfektionsförening och försöker vara aktiv på sociala medier för att nå ut med nya forskningsresultat. Det är viktigt att kommunicera ut kunskap och inte bara sitta på sin kammare.

Vad gör du på din kammare?

– Mitt huvudintresse är luftvägsinfektioner hos barn, och jag disputerade på ett arbete om lunginflammation 2017. Sedan dess har jag varvat forskning och klinik 50/50.