»Lyssna på AT-läkarna, ge dem utrymme och inkludera dem i arbetet – och så är det viktigt med humor«, säger Vencel Katona om hur han försöker bemöta de AT-läkare som han handleder. Foto: Eszter Káali

»Varsamt och skojfriskt lotsar han oss genom placeringen på bästa sätt«, skrev AT-läkarna i Västervik i motiveringen till årets handledarpris, »AT-ugglan«, som de har valt att ge till Vencel Katona, överläkare i psykiatri på Västerviks sjukhus.

Grattis, hur känns det?

– Det känns jättebra, det här hade jag inte alls räknat med!

Hur är man en bra handledare?

– Det är en komplex fråga som jag inte har något bra svar på. Jag försöker inte vara en bra handledare, utan försöker att aktivt hjälpa alla AT-läkare genom att lyssna på dem, svara på deras frågor och få med dem i diskussionerna kring patienterna. Feedback är viktigt, både positiv och mind­re positiv, men då även att ge förbättringsförslag.

– Placeringen på psykiatrin kan vara väldigt ångestladdad, till exempel att vara ensam på akuten naattetid. Så jag försöker att ge mycket stöd. Det finns många jobbiga situationer vid olika bedömningar om patienten ska skrivas ut eller läggas in, och jag försöker att peppa AT-läkarna när de har gjort ett bra jobb. Jag är också en väldigt lugn person, och det kan spela roll – att jag kan förmedla ett lugn.

I motiveringen nämns »skojfriskt«. Är det viktigt med humor?

– Ja, jag försöker att göra det roligt för AT-läkarna också. De flesta patienterna här har stora svårigheter i sina liv, och eftersom arbetet kan vara tungt så tycker jag att det är viktigt att hitta roliga saker i jobbet – det gäller alla medarbetare. Det är svårt att beskriva hur, humorn bara kommer!

Västerviks sjukhus brukar komma högt i AT-rankningen. Hur jobbar ni för att det ska bli så?

– Vi lyssnar på AT-läkarnas feedback och försöker alltid att ge dem en bra introduktion så att de ska komma in i jobbet och känna sig trygga. De får också sina scheman innan de börjar hos oss.

– Vi har ett bra arbetsklimat här och bra kollegor. Varje morgonmöte tar cirka en timme, och då pratar vi inte bara om psykiatrin – det kan bli torftigt – utan även om andra saker, som världspolitiken, serier på Netflix eller sport. Vi är intresserade av AT-läkarnas fritid.

Hur viktiga är AT-läkarna för er?

– De är jätteviktiga! Att unga läkare kommer in i systemet med stabilt stöd är viktigt för oss. De jobbar mycket på akuten, och den bemanningen vore svår att lösa med bara ST-läkare. Sedan hjälper de också till på avdelning och mottagning. Vi behöver investera i tid för dem i början, men det lönar sig då de betyder mycket för oss. De flesta trivs hos oss, även de som inte vill gå vidare inom psykiatrin, och jag tror att de som har det minsta intresse för psykiatri vill stanna.

Du är också BT-studierektor. Hur kommer det sig att du är intresserad av utbildningsfrågor?

– Läkaryrket förändras hela tiden, och jag tycker att det är viktigt att lära ut hur man blir en bra läkare, speciellt det som man inte kan lära från böcker – som hur man lyssnar på patienter. Jag är fortfarande ganska ung, men det är viktigt att nästa generations läkare också ska bli bra läkare. 

Du kommer från Ungern. Varför ville du jobba som läkare i Sverige?

– Jag och min fru, som också är läkare, visste att vi ville flytta någonstans och se hur sjukvårdssystem fungerar i andra länder. Jag gjorde praktik i Tyskland och hon i Örebro, sedan har hon en bror som bor i Stockholm också, men vi gillade Sverige och hur sjukvården fungerar här. Vi trivs jättebra och kommer att stanna i Västervik.

Vencel Katona

Yrke: Överläkare i psykiatri, BT-studierektor.

Ålder: 36 år.

Familj: Fru och två barn.

Bor: Västervik.

Aktuell: Tilldelades nyligen »AT-ugglan« för bästa AT-handledarskap i Västervik. Motiveringen löd: »Vencel tar alltid ett stort ansvar för att vi AT-läkare ska känna oss inkluderade. Han låter oss försöka i patientmötet genom uppmuntring och har alltid tid för frågor. Varsamt och skojfriskt lotsar han oss genom placeringen på bästa sätt.«