»Jag tycker att vården ska bli bäst på att bli bättre«

»Konsten att gå till doktorn och gå därifrån med dina frågor besvarade« är titeln på distriktsläkaren Rita Fernholms bok, som kom ut i dagarna. I början av boken ställer hon själv frågan: »Behövs det en bok om hur du ska få bra vård?«

– Jag har jobbat länge som distriktsläkare och har sett att det inte alltid är så lätt att orientera sig i vården. Man märker att det finns en frustration över hur man ska komma in rätt – folk känner sig vilsna över vart de ska vända sig. Vården kan bli uppstyckad när man vänder sig till olika appar och nättjänster, och jag kände att jag ville skapa en förståelse för poängen med att ha en egen namngiven husläkare. Så jag tänkte att den här boken kanske behövs, och förlaget nappade på min idé.

Blev boken som du tänkt dig?

– Ja, det tycker jag. Den är väldigt »hands on«. Man får följa en familj i olika vårdsituationer, vilket jag tror gör att man som läsare kan känna igen sig. Boken kan fungera lite som en uppslagsbok där jag tar upp vanliga åkommor, och det finns kapitel om hur sjukvården styrs, för den som är intresserad av det.

För vem har du skrivit?

– För den vanliga invånaren som kanske inte har daglig kontakt med vården och vill lära sig mer. Men även personal i vården kan läsa, till exempel de som jobbar inom socialtjänsten. Allmänläkare har nog koll på det mesta jag tar upp, men om andra specialister läser kanske de förstår bättre hur primärvården fungerar. Boken skulle också vara bra för den som är ny i Sverige, så den borde finnas på flera språk! 

Är det svårt att gå till doktorn?

– Det går inte att svara på – det är olika för alla, men det är få som förbereder sig. Ett sätt att göra det är att tänka till: »Vad är jag orolig för?« Om jag till exempel är orolig för att ha cancer kan det vara bra att sätta ord på det. Det blir också lättare om du känner din husläkare.

– Det är heller inte alltid vården fungerar, men det är viktigt att tänka efter var vi har våra svagheter och hur vi kan bli bättre. Samhället förändras, så vården behöver möta nya behov. Jag tycker att vården ska bli bäst på att bli bättre. 

Var det självklart för dig att bli allmänläkare?

– Inte från början, då ville jag bli barnläkare. Men under min ST trivdes jag så bra på den vårdcentral jag var på, jag fick träffa så många olika människor och följa individer – det passade mig. Jag har inte ångrat mig alls!

Du jobbar mycket med patientsäkerhet. Hur?

– Ja, min avhandling handlade om det. Vi jobbar med så kal­lad »safety-netting« – på svenska »trygga råd«. Innan man skickar hem en patient så går man igenom vad som händer härnäst, vad patienten ska göra, och det väldigt konkret. Man är öppen med att diagnosen man gett inte är 100 procent säker, och vi pratar om röda och gröna flaggor. Röda flaggor är vad patienten ska vara uppmärksam på, då man behöver söka på nytt, och gröna flaggor är förväntat förlopp då patienten inte behöver söka vård. Man frågar också patienten: »Vad är det viktigaste du tar med dig från det här besöket?« 

– Resultatet av vården skapas tillsammans av vårdpersonal och patient; bådas ansträngning behövs för att det ska bli bra. Vi gör det tillsammans, och båda kan göra bättre.

Vad hoppas du med boken?

– Jag hoppas att den som läser boken ska känna sig tryggare i kontakten med vården – och ibland kanske man inte ens behöver söka, tröskeln för det kan vara väldigt olika. Så jag vill förmedla både att vården inte kan lösa allt, men när man behöver vård ska man känna sig trygg.