»Efter nattjourerna gick jag hem och övade på recepten«

Till vardags jobbar Karin Jamil som öron-, näs- och halsläkare på Karolinska universitetssjukhuset, men under några veckor har hon synts som deltagare i tv-programmet »Sveriges mästerkock«.

Varför ville du vara med i »Sveriges mästerkock«?

– Ja, det är världens bästa fråga! Jag hade aldrig tänkt att jag skulle vara med, men så fick jag ett infall att söka efter inspiration från en bekant som var med förra året. Jag har också haft en massa åsikter om deltagarnas matlagning när jag har sett programmet – och har man det, då får man väl söka, tänkte jag.

Jag läste att du hade förberett dig en del.

– Ja, jag gjorde en hel del research och övade jättemycket – och där får jag tacka mitt yrke för att jag har blivit en »pluggis«. Jag köpte alla Tommy Myllymäkis böcker, och efter nattjourerna gick jag hem och övade på recepten. 20 såser på raken kunde det bli – det var bara för min sambo att sörpla sås. Jag gjorde också praktik vid en fiskdisk för att lära mig filéa, och på en restaurang där jag fick ställa en massa frågor. 

Men hur var det att vara med?

– Jag hade hela tiden den där känslan, »Vad gör jag här?«, under programserien. Det var jättejättestressigt att jobba med saker jag aldrig hade gjort förut, och under en sådan tidspress. Alla deltagare fick prata med en psykolog innan inspelningarna började, och vi hade också tillgång till den kontakten under hela serien. 

– Jag som jobbar inom en kir­urgisk specialitet är ändå van att jobba under tidspress, och bedömda blir vi ju som läkare hela tiden. Men här skulle du både laga mat under stress och bli bedömd, och det dessutom framför kameror. Det var fruktansvärt jobbigt. Det är tur att jag är ihop med en psykolog, för jag har aldrig mått så dåligt!

Hur gick det att kombinera med jobbet?

– Det var svårt, men jag har fina kollegor och hade aldrig kunnat göra detta utan stöd av dem. Det var ett pusslande där kollegorna fick hoppa in. Vi spelade in i Stockholm och var lediga på fredagar, så då kunde jag jobba, men då var jag helt urlakad, som en zombie.

Vad tar du med dig från den här erfarenheten?

– Jag har fått bättre självförtroende i matlagning, och något som jag egentligen borde ha haft med mig från början: att ha ordning på prylar och instrument, det blev lättare då. Men det jag främst tar med mig är att om man verkligen vill något så kan man komma långt. 

Vad vill du göra med dina nyvunna kunskaper?

– I och med att jag lärde mig så mycket skulle jag vilja lära ut att det inte är så svårt att laga bra mat. Jag skulle vilja skapa en serie »behind the scenes« på restauranger med »master classes«, och har börjat spela in lite för en Youtube-kanal. Det skulle vara kul att föra mina kunskaper vidare. 

– Jag tycker också att det ofta saknas något kul på många läkarevent. Min dröm när jag var yngre var att bli bröllopskoordinator, och här skulle jag kunna kombinera mina kunskaper och göra konferenser roligare med matlagning! Folk gillar ju att lära sig saker. Det har också varit fint att se hur många kollegor som har varit intresserade av matlagning. 

Är öron-, näs- och halsläkare särskilt intresserade av matlagning, menar du?

– Ja, kanske – i alla fall på min arbetsplats, där är alla väldigt kreativa. Specialiteten går hand i hand med att vara kreativ och hitta lösningar, som när man lagar mat. Det är ju viktigt för yrket att öva på att jobba med händerna. Det kanske kommer gå inflation i detta, att läkare är med i Sveriges mästerkock, haha!