»Jag har genom mina föräldrar sett vad det betyder att få en chans«

Nesim Mirs drömmar har varit, och är, att bli läkare och skådespelare. Tron på att lyckas har alltid funnits och nu är han snart klar med läkarutbildningen – samtidigt som han syns i SVT:s dramaserie »Från insidan«, om tre gängkriminella inlåsta på anstalt.

I serien spelar du Yousef, en av huvudpersonerna. Hur var det att spela den rollen?

– Det var en av de mest givande upplevelser jag varit med om. Inför inspelningen fick vi besöka en anstalt och spendera tid med de som satt där, och jag slogs av hur snabbt det gick att känna igen sig i deras livsberättelser. Det fanns mycket värme och empati hos dem, och det kändes inte som om vi kom från helt olika världar utan hade mycket gemensamt. Besöket gav mig en djupare förståelse för att allt inte är svart eller vitt, ett sådant tänkande hjälper ingen. Det hade inte krävts mycket för vem som helst att hamna på en annan bana, med andra förutsättningar. 

– Jag säger inte att kriminalitet någonsin är okej, men vi är alla människor formade i den värld vi lever i och det är viktigt att inte döma andra människor. 

Är du själv nöjd över serien?

– Jag är jättenöjd. Jag sa från början att jag inte vill vara med i någon serie som glorifierar kriminaliteten, men både jag och skaparna har haft samma vision – vi har förmedlat det vi tycker är viktigt.

Vad har du fått för respons?

– Jag har fått otroligt mycket respons och kärlek från tittare. Det händer att folk känner igen mig och kommer fram och berättar om egna erfarenheter. En historia som fastnat var en mamma som berättade att hennes son länge idealiserat den kriminella livsstilen, men efter att ha sett serien insåg han att han inte ville vara en del av den världen.

Har du alltid velat satsa på båda yrkena?

– Jag har alltid vetat att jag vill bli både läkare och skådespelare. Många har sagt till mig att jag inte kan göra både och, men jag har aldrig hållit med.

Hur har det varit att kombinera?

– Det har varit tufft och ibland har studierna gått lite långsammare. Jag fick ta uppe­håll en termin när serien spelades in, men det var inget problem. 

Vad är roligast?

– Båda är jätteroliga på sina sätt. Jag älskar att växla mellan det akademiska och det kreativa.

Du driver också en plattform för att hjälpa unga med läxläsning. Vad är det som driver dig i det?

– När jag var yngre behövde jag stöd i skolan men hade inte råd med de alternativ som fanns. Jag vill att den hjälp som jag själv hade behövt ska finnas för att alla ska ha samma möjlighet att lyckas i skolan, oavsett bakgrund. Jag vill bidra till att unga ska våga tro på sina drömmar.

Har du något råd till unga som tvivlar på sina drömmar?

– Tänk större än vad som känns bekvämt. Många begränsar sig redan i tanken, i stället för att se sig själv i det liv man drömmer om. Om någon annan har gjort det, då kan du också göra det.

Har du alltid trott på dig själv?

– Jag tror att det handlar om perspektiv. Jag har haft möjlighet, i mitt hemland hade jag inte haft det. Jag har genom mina föräldrar sett vad det betyder att få en chans – och hur långt man kan komma med tro och vilja.

Hur var din uppväxt?

– Jag har vuxit upp i förorten med ekonomiskt knappa resurser. Mina föräldrar och tre syskon flydde till Sverige från Irak 1993. De tog sig hit under myc­ket svåra omständigheter, bland annat tillsammans med 300 andra flyktingar i en båt avsedd för 14 personer. Den var nära att sjunka under en storm, men efter sju dagar till havs nådde de till slut Gotland. Mina föräldrar har gjort enorma uppoffringar och uppmuntrade oss att satsa högt – mina tre äldre syskon är i dag färdiga läkare.

Vad händer för dig i framtiden?

– Efter nästa termin ska jag försöka hitta ett underläkarvikariat i Stockholm och fortsätta med skådespeleriet. Ena dagen i en sjukhuskorridor, nästa dag på inspelning – det är precis så jag vill ha det!