»Mumin lär oss att se barns komplexitet«

Claude Marcus gömmer inte längre sina Muminböcker längst bak i bokhyllan, utan nu pratar han om dem offentligt i sin podd. Och han vill berätta för barnläkare varför just de borde läsa Mumin.

Var väcktes ditt intresse för Mumin?

– Jag växte delvis upp med Muminböckerna. Min mamma läste dem för mig och min syster när vi var små, och jag släppte dem aldrig. När jag var 14, 15 år gammal gömde jag böckerna för mina kompisar längst bak i en bokhylla, för det var ju pinsamt att ha dem liggande framme. Jag fångades verkligen av dem, av deras poesi och sättet att berätta en historia.

– En del av Muminböckerna är egentligen vuxenböcker. »Pappan och havet« och »Sent i november« är svåra för barn, och för många vuxna också. Det finns undertoner i dem, och så är det egentligen med all bra barnlitteratur. Det gör det roligt att läsa för barn, när det samtidigt ger något till en själv. Och det märker barnen när man läser. 

Läser du mycket för barn?

– Jag gjorde det enormt mycket för mina barn. När de blev äldre och vi var ute och seglade, så var det egentligen så att vi läste mycket mer än vi seglade.

Du och din partner Ulrika Milles hörs i podden. Hur blev Mumin ett gemensamt intresse?

– Det kom tidigt. Hon skrev någon gång om Tove Jansson och jag skrev att Tove är en av mina husgudar, och så började vi prata. Hon är litteraturkritiker och tyckte att vi hade ett så pass roligt samtal att vi borde göra något mer av det, vilket jag var skeptisk till. Det är inte vad jag normalt pratar om offentligt. Här går jag väldigt mycket utanför mina vanliga ramar och pratar om något jag formellt inte har någon kompetens i. Det är lite annorlunda än vad jag är van vid.

Du har sagt att barnläkare borde läsa minst en Muminbok per år. Varför då?

– Barnläkaren Nils Rosén von Rosenstein myntade begreppet »barn är inte små vuxna«, som inpräntas hos barnläkare även i dag, och det är verkligen så. Man ska inte tala med barn som vuxna och man ska inte ställa vuxenkrav på dem. Men barn i utsatta situationer, som är i krig eller som är svårt sjuka, blir på olika sätt vuxna väldigt snabbt. De tvingas ta ett vuxenansvar och se på livet och döden på ett helt annat sätt än vi normalt begär av barn. Det gör också att de här barnen blir mer komplexa. Vi barnläkare som träffar dem behöver se det här och kommunicera med barnen utifrån den här komplexa verkligheten. Tittar man på figurerna i Tove Janssons böcker så är de obestämbara till åldern. De har ett känsloliv och ett sätt att kommunicera som ibland är en 6-årings, ibland en 18-årings. Det kan man lära sig mycket av för att förstå hur tankar kan pendla.

Vad har du tagit med dig från Mumindalen till ditt arbete? 

– Att lyssna in vilken nivå barnet befinner sig på. När man möter barn är det viktigt att svara på det barnet frågar om, inte på det som man egentligen vill svara på. Man får inte vara politiker mot ett barn. Det kan vara svårt. 

Du har forskat i frågor om barn och övervikt. I podden får ni en fråga av en lyssnare om obesitas i Muminvärlden. Mumin blir kal­lad en tjock sjögurka av sjöhästarna i »Pappan och havet«. Kan Muminböckerna lära oss något i den här frågan?

– Nej, inte direkt, annat än att det även i Muminvärlden finns mobbningstendenser kring vikt, och att det är något som man måste hantera och bearbeta. För det är väl det som Mumintrollet tvingas göra, så gott han kan.

Ni har spelat in 11 avsnitt. Hur mycket finns det att säga om Mumin? 

– Det finns mycket att säga om de här böckerna, men vi kommer nog att fortsätta in i hennes vuxenlitteratur, som är mycket strävare och har mer tuggmotstånd, men där det också hela tiden finns spår till Muminvärlden.

Om man som läkare ska läsa en Muminbok i sommar, vilken ska det vara?

– Då är det naturligtvis »Farlig midsommar«. Det är en midsommarbeskrivning, en finsk sådan med midsommarbrasor. Eller Tove Janssons »Sommarboken«, som inte är en Muminbok. Den handlar om Sofia, som tillbringar sommaren på en ö tillsammans med sin pappa och farmor, som är gammal och skröplig men fortfarande klok och skarpsynt.