Eric Lindstedt vid tiden för sin disputation 1972.
Bild: Privat

Efter studentexamen i Kalmar 1946 kom Eric Lindstedt till Lund och blev läkare 1954. Han fick en underläkartjänst hos den legendariske kirurgen Karl-Axel Lagergren i Hässleholm och gick vidare till kirurgen i Lund, där han fångades av Gösta Jönsson och urologin. Han disputerade 1972 på en avhandling om hur man skapar kärlfistlar på armen för att kunna dialysera njursjuka. Åren 1962–1969 var han underläkare på kirurgiska klinikens urologiska del, och kom sedan med professor Gösta Jönsson till den nya urologen och blev själv klinikchef några år på 1980-talet.

Eric Lindstedt var kunnig och framgångsrik och behärskade hela urologin. Han berättade bara sparsamt om sina framgångar. Tystlåtenheten hindrade honom inte att vara bestämd när det behövdes.

När urologen i Lund 1989 skaffade en »stenkross« som krossar njurstenar med ultraljud blev det Eric Lindstedt som tog ansvar för driften. Apparaten var inte lätt att använda och blev snabbt omodern.

Medicinska föreningen och Läkaresällskapet i Lund åtnjöt Eric Lindstedts intresse. Han var med i styrelsen för Locus medicus 1982–1998 och dess ordförande 1991. Han sprang elva maratonlopp från 1999 fram till sitt sista i Berlin 2009.

Eric Lindstedt åkte till Arabiska halvön för att arbeta som urolog, först i Qatar och sedan i Saudiarabien i sammanlagt ett decennium. Han insåg att medicinens historia i Mellanöstern sträcker sig långt tillbaka. I Lund engagerade han sig i Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet. När Håkan Westling 1981 skapade landets första universitetsenhet för medicinhistoria blev Eric Lindstedt föreståndare fram till sin pensionering 1994.

Medicinhistoria blomstrade i Lund under Eric Lindstedt. 1978–1990 publicerade han ett antal uppsatser i ämnet, allt från egna erfarenheter som underläkare i Hässleholm till analyser av olika kirurgiska tekniker. Intresset för österländsk medicin befäste han 1987 med uppsatsen »Islamisk medicin – dess blomstring, förfall och renässans«.

Eric Lindstedt efterlämnar minnet av en dugande man som satsade kraft och energi på medicinens historia.