Nils Svensson och hans två bröder tog tidigt namnet Tryding efter födelseorten på Österlen. Nils valde läkaryrket och klinisk kemi. 1959 blev han med dr. En laboratorietjänst skapades 1965 på det växande lasarettet i Kristianstad, som i Nils fick en mycket aktiv laboratoriechef. Han följde med till det nya centrallasarettet och utnämndes till professor vid Lunds universitet, vilket passade honom utmärkt. Han höll länge både vår- och höstkurser för läkare. Då lade han speciell vikt vid hur laboratorieproven skulle tolkas av patientbehandlande läkare. Kurserna blev fort populära då Nils spelade ut sin fina förmåga att föreläsa på ett begripligt och humoristiskt sätt. Hans karakteristiska stämma bidrog bara till att öka populariteten, liksom hans vilja att alltid ställa upp, och hans kurser fortsatte långt efter pensioneringen.
Redan som nybliven läkare fann Nils vägen till den katalanska konstnären Joan Miró. En vägg med ett färgstarkt keramiskt konstverk som Miró hade skapat på ett nybyggt hus fascinerade Nils. Han fann det aktuella galleriet och köpte där en affisch. Men han nöjde sig inte med det utan sökte upp konstnären personligen. Själarnas sympati gjorde att det uppstod en livslång personlig vänskap mellan herrarna – den ene nybliven läkare och den andre världsberömd konstnär. Det blev startpunkten för Nils att samla Mirós affischer för olika utställningar, vilket med tiden blev en komplett samling. När Miró fyllde 80 år ordnades en utställning med Mirós affischer i Kristianstad. Nu skapade Miró en personlig affisch åt Nils och hans utställning, vilken blev slutpunkten i samlingen, som Nils donerade till Regionmuseet i staden. 2013 gjorde Magnus Rutberg en film om Nils och hans Miró-kärlek.
Nils hade många strängar på sin lyra. Som pensionär var han reseansvarig för dåvarande SÄL (nu Seniora läkare). Motsvarande post höll han även under många år för lokalföreningen i södra Sverige, populärt kallat »Skåne-SÄL«. Hans resor blev snabbt fyllda av konstintresserade kollegor. Nils hade skapat ett stort nätverk inom konstvärlden och använde det för att bjuda resenärerna på verkliga sevärdheter och samtidigt tala om sin syn på konst. Hans kunskaper inom ämnet var outtömliga liksom hans talekonst. Dessa resor kunde inte nog uppskattas.
Motion var också självklart för Nils, han var en flitig motionär, gärna i sällskap med andra på sina löprundor. Golf gillade han starkt.
Inom kretsen av kurs- och föreningskamrater var han mycket aktiv. Han hade alltid något intressant att berätta. På en av våra senare årliga kursträffar fick vi veta att hans stamträd gick tillbaka till stenåldersismannen Ötzi.
Hans stora vänlighet och omsorg gjorde att man kunde dra sig för att bara fråga honom, då han snabbt ställde hela sin kapacitet till förfogande. Han var en sann vän med stor värme, som spreds mot alla. En person med en vid kunskap inom både yrke och hobbies har lämnat ett outplånligt minne hos oss, som på olika sätt stod honom nära.
