Eston Jönsson växte upp i Värnamo. Studier i Lund ledde först till civilingenjörsexamen och därefter till läkarexamen 1977. Efter AT i Växjö anställdes Eston 1980 på Värnamo sjukhus, blev specialist i internmedicin och sedermera även i allmänmedicin. Han genomgick även företagsläkarutbildning.

Från slutet av 1980-talet fram till 2002 arbetade han som distriktsläkare och företagsläkare i Värnamo, Hyltebruk och Unnaryd. Därefter slutade hans kliniska bana där den en gång började, på medicinkliniken, Värnamo sjukhus.

Hans arbetsfält var öppenvårdskardiologi, vilket han fortsatte att arbeta med fram till 77 års ålder. Eston var mycket uppskattad av medarbetare och patienter.

Det fanns dock ytterligare en läkarinsats som gjort starkt intryck. Eston var under många år försäkringsläkare på Försäkringskassan, Jönköpings län.

Perioden 1995–2005 innebar en rejäl satsning på försäkringsläkarnas uppdrag. Kassaledningen i Jönköping visade tydligt riktningen och backade förtjänstfullt upp oss försäkringsläkare. Som försäkringsläkarkollegor har vi en gemensam berättelse från denna tid, då Eston starkt bidrog till att stärka och legitimera medicinsk kompetens inom »Kassan«. Han lyssnade, kände in och lärde sig snabbt förstå myndighetskulturen. Detta skapade respekt för både person och kunskap. Hans breda medicinska kunskaper och inte minst pedagogiska fram­ställningsförmåga skapade också ett ökat förtroende bland kollegorna ute i vården. Genom kontinuerliga utbildningsinsatser mot kliniskt verksamma läkare bidrog Eston starkt till att öka förståelsen för vårdens ansvar vid utfärdande av intyg och utlåtanden, och samtidigt klargöra Försäkringskassans uppdrag att fatta beslut i socialförsäkringen.

Estons mångsidiga medicinska erfarenhet och hans parallella intresse för juridik gjorde honom väl meriterad att föreläsa vid Domstolsverkets årliga utbildning i socialförsäkring för blivande domare. Hans kunskaper om socialförsäkrings­lagen väckte både respekt och förundran.

I det dåvarande försäkringsläkarkollegiet fram till förstatligandet av Försäkringskassan spelade Eston en viktig roll. Med sin lugna, sakliga framtoning bidrog han till att vi förbättrade vårt arbetssätt och våra formuleringar av de skriftliga försäkringsmedicinska bedömningarna. Dessa blev en viktig del för kassatjänstemännens beslutsfattande. Han drevs av ett rättvisepatos och en iver att förmedla ökad kunskap i sjukskrivningsprocessen. Aldrig raljant men tydlig strävade han att öka förståelsen bland olika aktörer för deras skilda uppdrag i ett sjukförsäkringsärende.

Vi saknar Eston som vän och kollega – han var sannerligen en god människa.