Leif avlade sin med lic-examen i Göteborg 1958. Kirurgutbildningen inledde han i Skellefteå 1958 och fortsatte den sedan på dåvarande Ekmanska sjukhuset i Göteborg, varefter han kom till kirurgiska kliniken II, Sahlgrenska. Leif startade sin forskarbana på fysiologiska institutionen i Göteborg under professor Björn Folkow tillsammans med Mats Jodal, och disputerade 1969 med avhandlingen »Extrinsic nervous control of colonic motility and blood flow«. Leif blev sedan docent och klinisk lärare och utnämndes till professor i kirurgi vid Göteborgs universitet 1984. Strax innan den stora sammanslagningen av sjukhusen i Göteborg 1997 gick Leif i pension, men fortsatte att vara forskningsaktiv resten av sitt liv.

Genom åren hade Leif ett stort antal doktorander som han ofta handledde tillsammans med kollegan Stig Fast. Leif hade en osedvanlig förmåga att se kliniska problem och förstå hur man vetenskapligt skulle bearbeta dessa för att förbättra vården för patienterna. Han var alltid extremt noga med att forskargruppens vetenskapliga rapporter blev fullständigt klara och tydliga.

Leif Hultén hade ett omfattande internationellt kontaktnät. Han spenderade ett halvår på St Mark’s i London, som var världsledande inom tarmkirurgi, och blev där blev mycket uppskattad. Han var också en period i Leeds hos den välkände tarmkirurgen John Goligher. Utländska gäster förekom ofta på kirurgkliniken och det ledde till ett omfattande utbyte av forskning och kliniska erfarenheter där vi, hans medarbetare, också inkluderades. Leif gästopererade i flera länder och var en flitig gästföreläsare. Tillsammans med Inger Palselius startade han den första skandinaviska utbildningen till stomiterapeut.

Leifs forskning rörde tarmfunktion: allt från experimentella in vitro-studier till humanstudier. I ett nära samarbete med institutionen för klinisk näringslära gjordes avancerade studier på nutrition och vätskebalans. Avdelningen fungerade i perioder som en »metabolic ward«. Möjligheten till kirurgisk behandling av funktionella tarmproblem utvecklades starkt under Leifs ledning. Diagnostik av anorektala funktioner med hjälp av manovolumetrisk metod i kombination med neurofysiologisk teknik och anatomisk kartläggning med ultraljud infördes. Tyngdpunkten i kirurgin och mycket av forskningen handlade om inflammatorisk tarmsjukdom. Avdelningen fick patienter på remiss både från Sverige och utlandet. Det blev fokus på den kontinensbevarande reservoarkirurgin; tekniken utvecklades under Leifs ledning och avdelningen var under en lång period ledande i riket för kontinensbevarande kirurgi. Leif hade under professor Nils Kocks tid tillägnat sig tekniken med den kontinenta ileostomin, så att patienterna kunde erbjudas olika individanpassade lösningar.

Leif hade mycket bestämda meningar om det mesta och kunde kräva en hel del av sina medarbetare, men dem han tog under sina vingar tog han desto bättre hand om. Den sociala samvaron med alla på avdelningen tog sig många roliga uttryck, mest uppskattade var nog Danmarksresorna en eller två gånger per termin.