Stig Aaro kom från Juhonpieti. Efter studier i Uppsala och en gedigen klinisk utbildning i Jönköping kom han till Huddinge sjukhus, och skrev sin avhandling, den första datortomografiska beskrivningen av skoliosens anatomi.
Han jobbade på Invalidstiftelsens sjukhus i Helsingfors, där man nog drog på munnen åt hans tornedalsfinska dialekt, och efter det på Hospital for sick children i Toronto. Båda sejourerna avslutades tidigt, då han tyckte sig ha lärt det som behövdes. Han blev sedan en av pionjärerna i svensk ryggkirurgi, och plockade tidigt upp internationella trender. Det blev en remarkabel kirurgisk metodutveckling, så problemet i dag är ofta inte teknik utan indikation – när man inte ska operera.
Stig drabbades av en svår ulcerös kolit. När han hämtat sig efter en akut livräddande operation tog han tjänstledigt för att auskultera på toraxkirurgen. Sedan började han operera ryggar via bröstkorgen – kotkropparna är mer lättillgängliga framifrån, och utvecklade nya metoder. Stig var empatisk och satte sig alltid in i patienternas totala situation; han hemföll aldrig till klåfingrig kirurgi utan höll på sina strikta indikationer. Ryggoperationer tar ofta många timmar, som dock förgylldes av Stigs rika repertoar av psalmer och andliga sånger, men främst av hans kirurgiska skicklighet: lugnt, metodiskt och målinriktat. Fanns det olika alternativ valde han alltid det enklaste och säkraste, och delade generöst med sig av sin kunskap och erfarenhet.
Han drog vidare till Linköping som chef för Skandinaviens första ryggkirurgiska enhet – en utmaning att få neurokirurger och ortopeder att gå i takt!
Stig dolde aldrig sin norrbottniska proveniens: macho, i motsats till »knapsu«. Ett stående tema var kroppslig vigör och han berättade gärna hur stark han varit i skogsarbetet. Han hade en stark humanistisk syn på sin läkargärning. När han pratade med föräldrarna om behandlingen av barnen sa han ofta: »Om det vore mitt barn hade jag gjort …«. Patienterna var honom så tillgivna att vi som fick ta hand om dem när han var ledig fick lära oss att hantera deras besvikelser. Fyra veckor före sin död drog Stig upp bryggorna med traktorn på sitt hemman i Misterhults skärgård.
