Sonia Andersson föddes 1954 och växte upp i staden Chernivtsi i dagens västra Ukraina. Sonia började studera medicin vid 22 års ålder i staden Tver strax utanför Moskva. 1980 blev hon färdig med sina studier och började arbeta som läkare och forskare på ett medicinskt institut i Moskva. 1987 kom hon till Sverige och Karlskrona efter att ha träffat sin svenske make Lennart året innan.

Sonia arbetade först inom vården som undersköterska och sedan som provtjänstgörande underläkare på Karlskrona lasarettet samtidigt som hon lärde sig svenska och läste in sin behörighet för svensk läkarlegitimation.

1991 blev Sonia legitimerad läkare och fick arbete på Danderyds sjukhus kvinnoklinik där hon stannade fram till år 2000. Hon flyttade sedan till Huddinge sjukhus och fick där tjänst som överläkare. 2002 disputerade hon med avhandlingen »The Role of human papillomavirus in adenocarcinoma of the uterine cervix« och gjorde därefter postdoc i ett halvår på National Institutes of Health utanför Washington DC.

2010 blev sedan Sonia docent på Karolinska institutet (KI) i Solna, och fick även rollen som studierektor med ansvar för utbildningen av läkarstudenter på kursen i gynekologi och obstetrik. 2012 blev Sonia professor på KI och hann med att huvudhandleda nio doktorander, varav åtta disputerade under hennes tid på institutionen för kvinnors och barns hälsa.

Genom hela sin karriär hade hon tre stora intressen som hon verkligen brann för: det kliniska arbetet med patienterna, utbildningen av nya läkare, och forskningen inom HPV och livmoderhalscancer.

Sonia fortsatte att arbeta full tid med både kliniskt arbete, utbildning och forskning fram till sin födelsedag den 16 juni i år. Sorgligt nog insjuknade hon samma dag i en svår sjukdom som det dessvärre visade sig inte gick att bota. Den 21 juni lämnade hon dock sjukhussängen för att vara med på sin avtackning på KI, vilket säkerligen blev en god lindring för hennes själ och hjärta.

Sonia lämnade jordelivet den 13 november omgiven av sin närmaste familj på Huddinge sjukhus. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig hos sin familj, läkar- och forskarkollegor, tidigare doktorander och läkarstudenter samt patienter.