Jan-Edvin Olsson kom till neurologiska kliniken i Linköping 1983 och installerades då som Sveriges yngste professor i neurologi. Han hade tjänsten fram till sin pensionering 2007. Jan-Edvin utbildades i Lund där han disputerade och blev docent. Han var därefter klinikchef och överläkare i Örebro i tre år.
Som klinikchef i Linköping var han drivande för att skapa en speciell enhet med bättre vårdmöjligheter för patienter med stroke. Den blev också en av de första i Sverige.
Han var mycket engagerad i forskning kring stroke och Parkinsons sjukdom. Vem minns inte hans högar av vetenskapliga artiklar till synes slarvigt slängda på golv, stolar och fönsterkarmar? När man hade en vetenskaplig fråga plockade han ofta fram svaret i någon hög som han hade ordning på i sitt eget huvud. Jan-Edvin var skärpt och klartänkt och kunde leverera omdömen med sin speciella humor. Han deltog själv i och stimulerade oss andra till vidareutbildning genom olika möten och kongresser. Han ordnade bland annat studiebesök med hela kliniken till de neurologiska klinikerna i Lund och Köpenhamn, vilket uppskattades mycket. Han hade också ett gott samarbete med omgivande kliniker inom neuro-området, och även internationella forskningskontakter.
Jan-Edvin var ordförande i Svenska neurologföreningen 1994–1996 och i överläkarföreningen i Östergötland 1986–1990. Han var också kliniskt verksam och då som en mycket uppskattad och omtyckt doktor av sina patienter. Även kollegor vände sig ofta till honom med sina krämpor av neurologisk natur. I undervisningen av läkarstudenter fick han goda vitsord från grupperna som deltog i den kliniska utbildningen på kliniken. Vi är flera som minns honom som inspiratör och för stöd i vår egen forskning, och som nu saknar honom.
