Liv Hatle föddes i Kirkenes i Nordnorge 1936. Hon fick sin läkarutbildning i Oslo, blev specialist i internmedicin och kardiologi i Trondheim, och efter ett par år som kardiolog i Oslo verkade hon som kardiolog i Trondheim från 1974 till 1992. I Trondheim fanns en livaktig medicinsk–teknisk verksamhet och Liv Hatle insåg tidigt att samarbete mellan teknik, fysiologi och medicin är fruktbart för att utveckla den icke-invasiva hjärtdiagnostiken med i första hand ultraljud, en teknik som var i sin linda under 70-talet.
Trondheimgruppen utvecklade främst dopplerdiagnostiken, för registrering och mätning av blodflöden och dynamiken i dessa, tillämpat för att värdera klaffel, medfödda hjärtfel och hjärtats tömnings- och fyllnadsfunktion. Utveckling av teknik och medicin gick hand i hand vilket var en nyckel till framgång, och många pionjärarbeten inom hjärtdiagnostikområdet lade grunden till den icke-invasiva hjärtdiagnostik som patienter världen över i dag drar nytta av. Den kursverksamhet som bedrevs i Trondheim främjade dopplerekokardiografins utveckling i Norden.
Den som har fått vara med om den kardiologiska ultraljudsdiagnostikens utveckling under ett antal decennier har fått uppleva att nya modaliteter, metoder och mätvariabler sett dagens ljus, att en ny mätmetod förklarats lösa alla problem, för att fem år senare ha avklätts sina begränsningar och fått sin plats i den diagnostiska arsenalen. Liv Hatle föll aldrig för de enkla lösningarna utan drev hela tiden en integrerad syn på diagnostiken där olika mätningar kunde bidra med sin pusselbit och sammantaget med kliniskt kunnande bidra till att komma så långt som möjligt i analysen av patientens problem.
Liv Hatle utgick i sin forskning från de kliniska problemställningarna och analyserade dessa mot bakgrund av patofysiologin, med tillämpning av den nyutvecklade tekniken. Hon var anspråkslös med en självklar auktoritet och mån om att undervisa för att sprida kunskap och avliva myter och missförstånd. Många gjorde reflektionen att man med fördel åhörde en föreläsning av henne ett antal gånger innan all visdom uppfattats, och hon undervisade också gärna »hands-on« med en respekt för patienten och med målet att poängtera att hantverket och den teoretiska bakgrunden går hand i hand.
Liv Hatle var under sin långa gärning gästprofessor vid många universitet och högprofilcentrum i världen. Ur ett svenskt perspektiv kan nämnas att hon var professor i kardiologi i Linköping, och verksam vid klinisk fysiologi vid Hjärtcentrum där, i slutet av 90-talet.
Den kardiologiska historieskrivningen innehåller många stora män, och utöver alla andra avtryck Liv Hatle gjort har hon en betydelse som kvinnlig förebild inom kardiologin och den tekniskt profilerade diagnostikverksamheten. Hon beskrivs ibland som dopplerdiagnostikens moder.
Vi som haft förmånen att få känna och samarbeta med Liv Hatle minns henne med tacksamhet, och hon har en självklar plats i utvecklingshistorien för den moderna hjärtdiagnostiken.
