Kims far var diplomat, vilket innebar långa vistelser i andra länder. Detta gav Kim erfarenheter och kunskaper som säkert bidrog till att utveckla hans stora sociala kompetens. Efter studenttiden i Sigtuna läste han medicin vid Karolinska institutet. Han blev legitimerad läkare 1970, disputerade 1974 och blev direkt därefter docent i toraxkirurgi.

Redan som medicine kandidat vikarierade han på toraxkirurgiska kliniken, Karolinska sjukhuset, och blev kvar där till 1997 när han flyttade till Karlskrona för att bistå i starten av den nya toraxkliniken på Blekingesjukhuset.

Med åren kom han att bli en av professor Viking Olov Björks närmaste medarbetare och han var navet kring vilket det mesta snurrade på toraxkliniken: operationsprogram, schemaläggning och handledning av de yngre kirurgerna.

Kim hade en bred toraxkirurgisk kompetens, både inom lungkirurgi och hjärtkirurgi, inklusive barnhjärtkirurgi.

Han var en tekniskt driven kirurg, och kunde agera snabbt i komplicerade kirurgiska situationer. Kim var alltid villig att dela med sig av sina erfarenheter och han fanns alltid tillstädes om vi yngre kirurger hamnade i problem. Han lyckades alltid sätta det där extra svåra stygnet på rätt ställe. Kim höll alltid en god stämning i operationssalen, även i kritiska stunder var han lugn och vänlig. Han lärde oss yngre kollegor vikten av hårt jobb, kamratskap och lojalitet mot uppdraget, vilket var betydelsefullt för vår utveckling i arbetet.

Utöver verksamheten i Sverige engagerade han sig som volontär i ett barnhjärtkirurgiskt projekt i Kambodja, där hans kunskaper, skicklighet och generösa personlighet naturligtvis kom till sin rätt.

Kim var en bra doktor som ägnade sig åt sina patienter och gav dem ett personligt bemötande. Fortfarande kommer patienter på återbesök efter att ha genomgått komplicerad hjärtkirurgi som barn för 30–40 år sedan och berättar egna, eller föräldrarnas, minnen av »doktor Kim«.

Kim intresserade sig för musik, litteratur, matlagning (han var en utmärkt kock) och gården i Skåne. Han kunde återvända efter en semester och stolt berätta om ansvaret att köra spannmålstransporter med gårdens stora traktorer och vagnar.

Han gjorde inte skillnad på människor utan behandlade alla lika, antingen de var prinsar eller av folket.

Vi saknar Kim och är tacksamma för vad han betytt för oss.