Henry föddes i norra Wales 1947 av polska föräldrar som kommit dit under kriget. 1971 flyttade han till Sverige där han efter medicinstudier först arbetade vid onkologkliniken i Uppsala och sedan i Trondheim. Han blev med dr vid Uppsala universitet 1993 med en avhandling om blåscancer, och docent 1996. Under åren 2000–2014 arbetade han vid onkologkliniken i Västerås varav många år som chef.

Henry var en stor man, både till kropp och själ. Han var stor i sin läkargärning: en patientläkare som föredömligt tog ett stort personligt ansvar. Han utvecklade onkologin inom framför allt kolorektal cancer och urologisk onkologi. I Västerås organiserade han ett multidisciplinärt omhändertagande av patienter med rektalcancer, vilket resulterade i Dagens Medicins pris »Guldskalpellen«. Med sin humor, sin kunskap och sitt skarpa och myndiga sätt blev ronderna en begivenhet där hårda ord växlades – men alltid med glimten i ögat och med stort hjärta. Henry var en visionär även som ledare. Han såg sin personals potential och fick dem att utveckla sin kompetens. Henry var till exempel en av de första att förorda en icke-läkare som sin biträdande chef. Det var viktigt för honom att han själv kunde fortsätta med patientarbete – det han var mest intresserad av.

Henry hade en stor språkbegåvning och talade flera språk flytande. Han fungerade som språkgranskare när vi skulle publicera våra arbeten i internationella tidskrifter. Vi lämnade in våra manuskript ena dagen och nästa dag fick man en rättad version.

Henry var en stor humanist. Hans vänner fick delta på dramatiska middagar, utflykter och diskussioner gällande antikviteter, kultur och litteratur. Han var en frimärkssamlare av stora mått och hade ett stort intresse för sin trädgård som han anlade med flera ton jord och en stor mängd växter. Henry planterade inte som de flesta andra en planta av en sort, utan oftast 10 sorter, vilket gjorde att hans trädgård var överdådig. Han lärde sig aldrig betydelsen av ordet lagom.

Henry var stor när han själv drabbades av cancer. Han bad professionen rita kartan och sen valde han väg.

Henry tog plats på ett positivt sätt med sin analytiska förmåga, underfundiga humor och glada skratt. Denna stora man kommer att vara saknad bland alla oss som hade förmånen att ha honom som vän och arbetskamrat inom sjukvården.