Erik fick ett långt liv med verksamhet in i det sista. Tillsammans publicerade vi i Läkartidningen två artiklar, en i augusti och en så sent som i december 2023, som beskrev virologins tidiga utveckling i Sverige. Erik spelade en viktig roll för denna då han under Sven Gards ledning utvecklade det inaktiverade svenska poliovaccinet. Detta framgångsrika pionjärarbete gjorde att polio som sjukdom och cirkulerande poliovirus kunde elimineras från landet. Arbetet med vaccinet kom att ge grund för Eriks avhandlingsarbete, presenterat 1958. Strax härefter flyttade Erik med sin unga familj från Stockholm till Göteborg. Där ledde han utvecklingen av vad som kom att bli det största laboratoriet i landet för diagnostik av virussjukdomar. Erik var en dynamisk ämnesföreträdare och kom att skola många virologer som senare bidragit till en kraftfull utveckling av ämnet inom landet.
1981 blev Erik professor i virologi vid Göteborgs universitet. Jag kom att speciellt lära känna Erik detta år då vi tillsammans utarbetade den första svenska läroboken i medicinsk virologi. Detta nära samarbete gav grunden för en livslång vänskap. Utöver de texter vi själva utarbetade bidrog ett flertal kollegor inom landet med texter. Boken kom senare att publiceras även i en engelsk version. Vi kontrollerade inte bara fakta utan vårdade även presentationsformen, något som Erik med sin belästhet hade en speciell känsla för. Senare i livet skrev han skönlitterära biografier om centrala personer i den romerska historien. Erik lämnar ett stort tomrum efter sig och jag är glad att vi som avslutande mening i decemberartikeln fick formulera oss enligt följande: »Vi känner oss stolta att ha fått föra facklan vidare till dagens kunniga och engagerade generation av virologer«.
