Vi kände varandra i mera än 45 år, från det att jag kom till kirurgkliniken som rätt nybliven kirurg. Jag var jätterädd – att flytta från min säkra tillvaro på länssjukhuset till det stora sjukhuset med en välkänt hård chef! Men jag tänkte som Pippi Långstrump: »Det här har jag aldrig gjort, så det kan jag säkert«. Efter en vecka kändes det helt rätt.

Stigs ledarskap var tufft, men han lät oss förstå att på kirurgiska kliniken »går man miste om 100 procent av alla möjligheter, som man inte tar«. Det gällde att hålla sig framme. Han ville att vi skulle vara PÅ. Och som vi lärde oss! Stig var fenomenal på att få intressanta människor med intressanta budskap till kliniken för oss att lyssna till och lära oss det nya – det som skulle bli vår vardag småningom.

Det var uppgång och nedgång för oss alla, men Stig visste, precis som Walt Disney sade, att »skillnaden mellan att vinna och att förlora är ofta att inte ge upp«. Han poängterade att vi skulle fylla på i alla våra fyra säckar: klinik, forskning, undervisning och administration. Alla delarna var viktiga, både för honom själv och för oss. Vi fyllde förstås våra säckar olika mycket. Stig visste precis våra styrkor och svagheter.

Det kändes ofta att Stig hade lyssnat på Winston Churchill när han sade att »ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara litet längre tid«. Churchill tvekade nog litet över det han sagt när han insåg hur världskriget skulle bli, och Stig tvekade kanske också litet när det var tufft på sjukhuset och på kliniken. Men vilka fighter han tog!

Stig hade en sanslös drivkraft i det han drev och var ofta tidigt ute, vilket gjorde att han ibland stötte på motstånd. Exempel på hans drivkraft är utvecklingen av leverkirurgin och också att han utarbetade ett nytt arbetssätt för sjuksköterskorna. Stig kände starkt, precis som Jonatan Lejonhjärta, att »det finns en del saker man måste göra, även om det är farligt – annars är man ingen människa utan bara en liten lort«. Stig var aldrig någon lort! Och både leverkirurgin och sjuksköterskornas arbetssätt är i dag helt införlivade delar i vardagen på en stor kirurgklinik.

För mig var det en ynnest att få arbeta med Stig som chef. Jag lärde mig otroligt mycket, och har, mycket tack vare Stigs inskolning, fått möjlighet att ge mycket vidare till patienter och studenter. Jag är Stig mycket tacksam för det.

En amerikansk teolog och författare, William GT Shedd, sade att »ett skepp är säkert i hamnen – men det är inte vad ett skepp är till för«. Stig kände säkert det. Han ville inte vara förvaltare av kirurgkliniken – hans mål var att driva skeppet framåt. Och som han gjorde det! Över hela landet och i världen finns många kolleger och lärjungar som har fått ta till sig av Stig Bengmarks kunskaper. Det är en stor grupp gedigna, drivande, välkända, dugliga kolleger – skolade genom honom.

Vi kommer inte att glömma den otroligt lärorika tid med spännande inslag som vi har fått under Stig Bengmarks ledning vid kirurgiska kliniken i Lund.

Tack för det.