Leif Lindström var en välkänd person för flera generationer av psykiaterkollegor, andra läkare och vårdpersonal. Med sin entusiasm, sitt goda humör och vänliga bemötande var Leif alltid populär bland personal och patienter. Leif brann både vetenskapligt och kliniskt för att kunna hjälpa de svårast sjuka patienterna med psykossjukdom. Hans forskning var vittomfamnande från prekliniska studier till klinisk PET-forskning. Han studerade bland annat opioida peptiders påverkan på psykossjukdomar, något som också ledde till klinisk expertis kring postpartumpsykoser. Han förde fram tolv doktorander till disputation och skrev långt över 100 vetenskapliga artiklar. Leifs kliniska gärning blev också lång, ännu som 78-årig undervisade han och gjorde second opinion-bedömningar på psykossektionen i Uppsala.

Under medicinstudierna i Uppsala disputerade Leif på en preklinisk avhandling om beteendefarmakologi. Tidigt väcktes dock hans intresse för psykiatri och då särskilt för schizofrenisjukdomen. Många associerar säkert Leifs Lindströms namn med klozapin. Som ung läkare vid forskningskliniken på Ulleråkers sjukhus på 1970-talet såg Leif hur flera patienter med terapiresistent schizofreni uppvisade ett anmärkningsvärt gott behandlingsresultat med det då nya antipsykotiska läkemedlet klozapin, i vissa fall med helt återställd funktionsförmåga. När klozapin drogs in 1975 på grund av agranulocytos innebar det därför en katastrof för dessa patienter. Leif fortsatte dock att behandla med klozapin inom ramen för forskning och han kämpade för att läkemedlet skulle återregistreras. Han samlade efterhand in ett av världens största kliniska klozapinmaterial, vilket gav honom internationell ryktbarhet. Klozapin återregistrerades 1989 men preparatet är fortfarande underanvänt. Leifs livslånga engagemang har ändå inneburit att fler patienter har kunnat leva ett normalt liv trots schizofrenisjukdom. Han blev också något av ett orakel när det gällde klinisk klozapinbehandling. Kollegor runt om i landet kunde ringa till Leif med knepiga klozapinärenden och de kunde vara säkra på att bli bemötta med engagemang och intresse.

Vid sidan av kliniken och forskningen var Leif en genuin naturmänniska. Tillsammans med hustrun vistades han gärna på lantstället i södra Dalarna. I timmerhuset hade han skog och natur inpå knuten, det låg vackert beläget längst ut på en udde i sjön med egna fiske- och kräftvatten. Leif Lindströms vetenskapliga aktiviteter tog honom runt om i världen, men hans håg stod ändå till den nordiska naturen. Hans fjällvandringar gick långt in i Sarek och Padjelanta, och älg jagades i Dalarna likväl som i Alaska. Intresset för djur, natur och viltvård var livslångt.

När Leif blev sjuk sa han att han tänkte leva tills han blev jubeldoktor. Det gjorde han. Vi är många som minns Leif Lindström med glädje och saknad.