Jag lärde känna Christer Sylvén 1969 och vi har sedan dess umgåtts under alla år. I den klassiska boken »Lille Prinsen« av Saint-Exupéry lär sig Lille Prinsen av räven humanismens grund att »det är bara med hjärtat man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen«. Denna insikt var en ledstjärna för Christer som oväntat och hastigt avled strax efter sin hustrus bortgång i cancer tre veckor tidigare.

Christer kom från en akademikerfamilj och disputerade i medicin vid 26 års ålder och blev docent. Dessförinnan hade han rest runt världen, och genom ett brev adresserat till Kungen av Hunza blev han inbjuden att tillbringa några dagar i detta stängda lyckorike, i dag en del av Pakistan. Sjukdom tvingade honom hem så han kom dock bara till gränsen.

Christer var en tankens man med en forskares nyfikenhet och öppenhet. År 1976 gav han ut en kunskapsteoretisk bok: »Människan och naturen, vetenskapen och verkligheten« där han söker en helhetssyn av tillvaron och hur man kan »se med hjärtat« utan att förlora den vetenskapliga stringensen.

Christer var en av landets främsta kardiologer med en professur på Huddinge. Under alla år balanserade han sin tid och kraft mellan patientarbete och forskning, och publicerade en lång rad vetenskapliga artiklar. De sista åren av sitt liv ägnade han sig särskilt åt hjärtats prenatala utveckling och hur det kan störas och avhjälpas. År 2022 blev Christer promoverad till Jubeldoktor vid universitetet i Lund.

För Christer var etiken; att se med hjärtat, viktig och med den följde ansvaret för den enskilda människan oavsett det var en patient, en forskningsuppgift eller andra relationer. Christer handledde ett stort antal doktorander fram till deras disputationer. Han var den verklige humanisten. När man googlar Christer dyker det upp en bild där han sitter på en sagostund med ett barnbarn i knät. Det är så vi minns honom: ömheten, uppmärksamheten, den kattviga gestalten, det hjärtliga skrattet på inandning, den starka empatin och förmågan att tänka utifrån många perspektiv.

För Christer var familjen med barn och barnbarn själva hjärtat i tillvaron och när Mariette dog var hans sorg bråddjup. Kanske man kan säga att han dog av »brustet hjärta« och har nu fått följa Mariette på den sista resan.

Med Mariette och Christer har ett helt universum upphört att finnas och de kommer att
vara mycket saknade.