Anders Ekbom studerade medicin i Lund och tog sedan sin läkarexamen i Uppsala där han började arbeta som kirurg.
Ekbom inledde sin forskning under professor Hans-Olov Adami i Uppsala, följde med forskargruppens flytt till Karolinska institutet (KI) 1997 och förordnades två år senare till professor. Han publicerade under sitt liv mer än 600 vetenskapliga artiklar inom IBD, tjocktarmscancer och sambandet inflammation–lymfom. För sin epidemiologiska forskning tilldelades han 2012 Svenska läkaresällskapets jubileumsmedalj.
Ekbom poängterade ofta hur viktigt det var att ta ansvar och att läkare vågar leda. Han var själv prefekt vid institutionen för medicin, KI Solna, och klev in i och tog ansvar som prorektor på KI när det blåste som hårdast efter Macchiarini-skandalen. Ekbom var ordförande för den kommitté som utredde den norske forskaren Jon Sudbø för misstänkt forskningsfusk. Det var därefter helt naturligt att Ekbom fick posten som ordförande i KI:s etikråd.
Anders Ekbom tilldelades KI:s stora silvermedalj 2016 för sitt arbete med att utveckla samarbetet mellan KI och Karolinska universitetssjukhuset. Under hela sin karriär predikade Ekbom behovet av att förankra forskningen i kliniken, men också att få unga läkare att börja forska. Det var därför symtomatiskt att han grundade den framgångsrika KI-Region Stockholms forskarskola i epidemiologi för kliniker i början av 2000-talet. Kring forskarskolan byggde han sedan upp sin egen enhet för klinisk epidemiologi som gick under namnet »KEP«. Under fem år var Ekbom tillika adjungerad professor vid Harvard, och spelade en framstående roll i den internationella samarbetsorganisationen för IBD-forskning, IOIBD.
Ekbom var mycket intresserad av professionsfrågor och aktiv i Sveriges läkarförbund, där han även under en period var ledamot i centralstyrelsen. Här kom hans breda kunskap och erfarenhet, etiska kompass samt analytiska förmåga till stor nytta. Han var en av de drivande för Läkarförbundets politik att hålla samman de tre benen klinik, forskning och utbildning inom universitetssjukvården samt att forskningen måste ha både bredd och spets. Som ett av sina sista offentliga uppdrag deltog Ekbom som expert i Coronakommissionens referensgrupp för smittskyddsfrågor.
Ett engagerat yrkesliv inom klinik och forskning parades med en intellektuell bredd. Han hade svårt att förstå hur man kunde hålla sig med mindre än två dagstidningar, och prenumererade på amerikanska Time Magazine. Anders Ekbom läste också enormt mycket skönlitteratur. Av alla författare höll han William Faulkner främst. Ekbom var stolt medlem i Stagnelius-sällskapet på Öland, där han också tillbringade sina somrar. För sina vänner var han en stöttepelare. Han hade alltid tid att ge råd och stöd, men delade också gärna med sig av färgstarka anekdoter och pregnanta analyser av svensk politik. En lunch med Anders Ekbom var aldrig tråkig.
Anders Ekbom sörjs närmast av sin hustru Annika och barnen Moa och Emil med familjer, men vi är många som saknar honom, för hans insatser inom svensk sjukvård och forskning, men framför allt som föredöme, vän och mentor.
