Läkartidningen berättade i nr 51-52/2012 om AT-läkaren Ida Söderqvist, som nekades graviditetspenning av Försäkringskassan trots att både hon själv och hennes arbetsgivare ansåg att hon på grund av sin graviditet inte kunde arbeta kvar på den akutmottagning i Stockholm där hon var placerad.

Ida Söderqvist tog i stället ledigt och överklagade inte beslutet. Det gjorde däremot en annan gravid akutläkare i Stockholm i ett liknande fall. Efter att ha nekats graviditetspenning i första instans, Förvaltningsrätten, har hon nu beviljats retroaktiv graviditetspenning av Kammarrätten.

Försäkringskassan och Förvaltningsrätten, som sa nej till graviditetspenning, ansåg att arbetet på akuten inte är tillräckligt fysiskt ansträngande. Graviditeten måste minska arbetsförmågan med minst en fjärdedel för att graviditetspenning ska kunna betalas ut, och för att nå upp till den nivån räcker det enligt Försäkringskassan inte med att arbetet bedrivs stående; det krävs också att arbetet innehåller många tunga lyft.

Men Kammarrätten hänvisar i domen till ett avgörande i Högsta förvaltningsrätten i mars i år, där det slås fast att redan att behöva stå en hel arbetsdag är så pass fysiskt ansträngande att en graviditet kan minska arbetsförmågan med minst en fjärdedel. För en akutläkare tillkommer dessutom att arbetet är stressigt och kan innebära tunga lyft och att det inte finns möjligheter till pauser. I det aktuella fallet hade kvinnan dessutom drabbats av graviditetsbesvär.

Allt detta innebär sammantaget innebär att kvinnans arbetsförmåga inte bara var partiellt utan helt nedsatt, konstateras i vad som måste anses som en rejäl tillrättavisning från Kammarrättens sida.