Är det kommunala självstyret ett hinder för jämlik vård och omsorg? Det var ämnet för seminariet, som arrangerades av Socialstyrelsen.
– Det kommunala självstyret är en vit elefant, som står där men som ingen talar om, sade Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm. Han tog upp flera exempel på ojämlik vård som Socialstyrelsen har visat på, bland annat när det gäller skillnader i förskrivning av läkemedel och i vården av psykiskt sjuka.
– Men när Socialstyrelsen vill styra stöter vi på motstånd.
Ett aktuellt exempel är de nya föreskrifterna om vården på demensboenden, som ska träda i kraft den 1 januari 2014. Efter larm i massmedier om missförhållanden gjorde Socialstyrelsens en nattlig inspektion på ett hundratal demensboenden runt om i landet. Inspektionen visade bland annat att 6 av 10 demenssjuka hölls inlåsta på nätterna utan tillgång till personal, och att 40 procent av boendena hade för låg bemanning.
Resultatet av det blev att Socialstyrelsen arbetade fram de nya föreskrifterna, som bland annat slår fast att det ska finnas personal dygnet runt, och att bemanningen ska planeras efter de enskildas behov.
Men demensföreskrifterna har stött på motstånd, både från enskilda kommuner och från SKL, Sveriges Kommuner och landsting. En av kritikerna är Anna Johansson, biträdande kommunalråd (S) i Göteborg:
– Det är en chimär att tro att man med föreskrifter kan tvinga fram kvalitet, sade hon på seminariet. Som kommun- och landstingspolitiker måste vi hela tiden prioritera utifrån otillräckliga resurser. Eftersom det är vi som har ansvaret, måste det också vara vi som får göra avvägningarna.
– Vi ser också brister i demensvården, men det finns annat som är viktigare än nattbemanningen. Att genomföra föreskrifterna fullt ut skulle bli mycket kostsamt. I Göteborg har vi ingen möjlighet till det. Om vi inte höjer skatten med 50 öre – och då finns det andra behov som har högre prioritet.
Lars-Erik Holm invände, att föreskrifterna bara förtydligar lagens krav på god vård:
– Att ligga på en avdelning som är obemannad på natten, och där ingen kommer när man larmar, är inte god vård. Att detta kunnat fortgå beror på att det handlar om en svag grupp. Tänk vilket liv det skulle bli om någon skulle föreslå obemannade dagis!