Patientmaktsutredningen har föreslagit att den frivilliga överenskommelsen mellan landstingen om att patienter kan välja att få sin vård i ett annat landsting ska bli lag. Dessutom ska landstingens skyldighet att informera om denna rätt skärpas.
– Man ska inte underskatta riskerna att det blir de starka som tar sig igenom, sa Anders Henriksson (S), landstingsråd från Kalmar, som menade att det finns många frågor som måste lösas, både administrativa, informationsmässiga och ekonomiska.
Men statssekreteraren Karin Johansson (KD) menade tvärtom att lagen kommer att öka jämlikheten.
– I dag är det de rika och kompetenta som klarar att få den vård de behöver. Nu kommer även de med mindre resurser att få tillgång till den vården.
Reumatikerförbundets ordförande Anne Carlsson tyckte att det var bra att vårdgivarna blir skyldiga att informera patienterna om deras rättigheter på ett sätt som de förstår.
– Men vi ska ha så god vård att man inte ska behöva söka sig till ett annat landsting.
Hon befarade att landstingen kommer att hitta en massa hinder för att uppfylla lagen. Sådana risker såg också Göran Stiernstedt, chef för vård och omsorg på SKL.
– Det är svårt att komma från tänkandet att de som går över gränsen blir en utgift för landstingen.
Man vill vara bäst
Ett annat problem trodde han kunde vara läkarnas professionella stolthet.
– Man vill vara bäst och det kan vara svårt att erkänna att någon annan är bättre.
Karin Johansson menade dock att det borde finnas drivkrafter för vårdgivarna att öka patienternas inflytande.
– Man vet att delaktiga patienter har mycket bättre hälsotillstånd och färre vårdepisoder. Det är en effektivitetsåtgärd.
Mats Eriksson (M), regionråd i Halland och ordförande i SKL:s hälso- och sjukvårdsdelegation hoppades att patientlagen ska leda till att vården i högre grad anpassas efter invånarnas behov.
– För inte länge sedan var det vad vårdgivarna kunde prestera som avgjorde vad som var medborgarnas behov.
Anders Henriksson menade att frågan om patientmakt inte bara får handla om valfrihet.
– Det krävs också ett kulturskifte när det gäller att involvera patienten i sin egen vård. Ledstjärnan borde vara »no decisions about me without me«.
